I vädrets våld

Att vara bonde innebär att mycket av ens vardag bestäms av vädrets makter. Jag som envisas med att försöka göra torrt hö är extra beroende av vädret. Det måste vara uppehåll och soligt i minst 3-4 dagar i rad och för att jag ska få in allt hö så behövs det minst en vecka. Den här tiden på året får man sällan så säkra väderprognoser att man kan vara säker – därför måste jag ofta chansa och gå på magkänsla.

Det är svårt att lyckas, men det allra svåraste är att hantera omgivningens förhoppningar och förväntningar.

Det finns många som jobbar mycket, men i de allra flesta fall går det att veta när man ska jobba och hur länge. För en bonde går det nästan aldrig att säga med säkerhet. Därför blir det helt hopplöst för de vänner och anhöriga som försöker planera sin tillvaro tillsammans med en bonde. En oväntad regnskur kan innebära att alla planer får ändras.

Att lägga sitt liv i vädergudarnas händer kostar på. Det är inställda resor och inställda fester. Det är sonen som vill åka och bada men får sitta hemma och vänta på en pappa som aldrig verkar komma hem. Det är hon som efter 15 år tröttnar på att aldrig kunna planera något tillsammans under sommaren och som har fått nog av att aldrig få ett klart besked.

Men kanske är det såhär livet egentligen är. Vi har skapat ett samhälle där vi lever i illusionen om att allt går att planera. Att vi själva helt och hållet styr våra liv. Men så är det ju inte. När vi som minst anar det så händer det oväntade. Både lycka och olycka drabbar oss när vi som minst anar det.

Att låta vädret styra ens liv ger kanske en större insikt i vad livet är, vår egen litenhet i det stora och insikten om att vi egentligen driver vind för våg på ett stormigt hav.

Genom att de flesta har lämnat uppgiften att producera mat till andra så har kanske insikten om hur väderberoende vi människor är försvunnit. Intresset för sommarvädret handlar oftare om det går att grilla till kvällen eller om man ska duka ute på midsommaraftonen.

När sommarens väder bjuder på stora utmaningar så är det extra tillfredsställande de gånger man har lyckats överlista vädrets makter. När man till hösten förhoppningsvis kan konstatera att det, trots att det kändes omöjligt, faktiskt finns hö på logen och spannmål i silon. Då har man både lärt sig hur liten och hjälplös man är, men också vad man kan åstadkomma med erfarenhet, chansningar och hårt jobb – och tyvärr också en del havererade relationer.