”Jordbruket är en improduktiv sektor”

Den kanske största anledningen till den globala välståndsökning som skett de senaste 150 åren är nog de framsteg som gjorts inom jordbruket. Det har varit en helt sanslös produktivitetsökning. Med produktivitet menar jag ”mängd producerad mat per arbetad timme”.
Att man kan ha olika syn på vad som är produktivitet blev dock tydligt 2011.

2011 kallade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt jordbruket för en improduktiv del av ekonomin, som bara sysselsätter 5% av EU:s befolkning.
Att en så liten del av befolkningen i EU är bönder, ska Reinfeldt vara jäkligt glad över. Det är ju liksom det som karaktäriserar en region med högt välstånd, att en liten del av befolkningen behövs för att producera maten.
Det är dessutom motsägelsefullt sagt. Det faktum att så liten del av EU:s befolkning behövs för att producera all mat, är ju ett tecken på att det är en väldigt produktiv del av ekonomin vi talar om.

Fredrik Reinfeldt sade detta när han argumenterade för att minska den del av EU:s gemensamma budget som går till jordbruket. Han, och många av hans kollegor inom svensk politik från höger till vänster, brukar tävla i att skaffa billiga poänger genom att förfasas över att så stor del av den gemensamma budgeten går till jordbruket. Visst, jag som är liberal skulle ju helst vilja se att inga pengar alls omfördelades av staten, men Reinfeldt och hans kollegor borde kunna använda intellektuellt hederliga argument för sin sak.

Jordbrukspolitik och regionalpolitik är några av de få politikområdena som EU-länderna har en gemensam budget för. Övriga politikområden har länderna egna budgetar för. Att förfasas över att så stor del av den gemensamma budgeten går till jordbruket är som att förfasas över att en så stor del av det egna hushållets matbudget går till att köpa mat.

EU:s gemensamma budget är på ungefär 145 miljarder Euro. Det motsvarar ungefär 1300 miljarder kronor. Av det går ungefär 40%, eller 520 miljarder kronor, till jordbrukspolitiken. Det ska jämföras med Sveriges statsbudget som är på ungefär 800 miljarder kronor.
Sverige, vars BNP bara motsvarar 2,5% av EU-ländernas totala BNP, har alltså en total statsbudget som är en och en halv gånger större än hela EU:s gemensamma jordbruksbudget.

När Reinfeldt och andra säger att 40% av EU:s totala budget går till jordbruket så låter det som att 40% av alla skatteintäkter i EU kanaliseras till bönderna. Jag antar att de som väljer att lägga fram siffrorna på det sättet är mycket väl medvetna om hur det egentligen fungerar, men att de har ett politiskt syfte med retoriken.

Idag har jag hjälpt en granne med årets andra skörd av gräs.  Gården byggdes av min farbror som tyvärr omkom i en arbetsplatsolycka bara ett år efter att gården stod klar. Som tur är dök det upp en köpare och gården kunde drivas vidare. Jag har hjälpt till med skörden på gården i minst 20 år nu. Gården är betydligt större nu än vad den var för 20 år sedan.
Bara på den korta tiden som jag har varit med, har jordbrukets produktivitetsökning varit tydlig. För 20 år sedan tog det över en vecka att skörda en omgång gräs. Nu tar det drygt två dagar, trots att det nästan är dubbelt så stor areal som skördas.

Det är egentligen helt fantastiskt, när jag tänker efter. Improduktivt?  – icke!

Jag kommer vid senare tillfälle kanske att skriva en bloggpost där jag argumenterar för att Reinfeldt till viss del kanske har rätt ändå. Jag förstår att ni sitter som på nålar av nyfikenhet, men ni får ge er till tåls.