Om nyttiga idioter, subversiv verksamhet och främmande makt

Jag har förstått att man förväntas ha långfrukost och läsa tidningen på söndagsmorgnar.
Så idag har jag läst en krönika av Hanna Gadban med rubriken ”Erfarenheten av att vara en nyttig idiot”. En nyttig idiot är en person som utan att vara medveten om det, springer andras ärenden.
Vidare läste jag artikel med rubriken ”Falskt svenskt brev i rysk tv; ”okänd avsändare””, samt en artikel med rubriken: ”Forskare: Falskt brev en pusselbit i ett större spel”.

Dessa artiklar startade en tankeprocess i min nyvakna söndagmorgonshjärna som fick mig att tänka på ett föredrag från 1983 som jag hittade på nätet.
Det är en person som heter Yuri Bezmenov och påstår sig vara en avhoppad KGB-agent som berättar om psykologisk krigföring och subversiv verksamhet. Alltså, hur han och KGB under det kalla kriget jobbade med att försöka invadera andra länder utan att behöva avlossa en enda kula eller spränga en enda bro. Det kan vara ett av de mest intressanta saker jag har sett på Youtube.

I korthet berättar han att taktiken byggde på 2500 år gammal kunskap – den kinesiske militärstrategen Sun Tzu:s berömda bok ”the Art of War”.
I princip handlar det om att det mest idiotiska sättet att bekämpa sin fiende är att göra det på slagfältet. Det är mycket effektivare att under lång tid påverka din fiendes sätt att tänka, så att fienden förr eller senare kommer att bjuda in dig och välkomna dig och ditt politiska system.

Det är, om jag har förstått det rätt, samma tankesätt som lärs ut i många av de asiatiska kampsporterna. Du ska inte gå till anfall med sparkar och slag, du ska utnyttja din fiendes kraft och styrka på ett sådant sätt att han faller på eget grepp.

Yuri kom till USA under täckmantel att han var journalist. De hemliga agenterna jobbade inte, som många tror, med att fotografera hemliga ritningar på rymdraketer och kärnvapen. De gjorde i stort sett inget alls, utom att observera. De observerade vilka trender som fanns i samhället, och genom sina tjänster som journalister och lärare valde de att uppmärksamma och i positiva ordalag lyfta fram just de trender som de ansåg vara gynnsamma ur den sovjetiska regimens perspektiv.

Det är den första fasen i processen som tar längst tid. Det tar i princip lika lång tid som det tar för en hel generation att gå igenom sin skoltid. För det är i skolan som barnen får lära sig allt det som den främmande makten vill att de ska lära sig – som i princip är ingenting av värde. Barnen ska inte lära sig läsa, de ska inte lära sig räkna och de ska inte lära sig att tänka kritiskt. Målet är att när skolgången är avklarad så ska studenterna vara så förvirrade att de inte kan skilja rätt från fel och sant från falskt.

I nästa fas kommer den nya generationen att göra sitt bästa för att förstöra det egna landet – utan att de är medvetna om att de gör det. När väl det är gjort så går det ganska snabbt utför för landet i fråga. Ingenting fungerar, ekonomin havererar, det blir oroligheter och interna stridigheter som leder till kuppartade maktövertaganden och ständigt – för att använda ett populärt uttryck – käbbel.

Snart har det gått så långt att landet är så dåligt skött att befolkningen kommer att välkomna vem som helst som erbjuder dem en ledning och styre som kan få landet på fötter igen. Tanken är – givetvis – att den ledningen ska komma från precis det land som för många år sedan startade det subversiva anfallet.

Nåväl, det här leder ju lätt till konspiratoriska tankar. Jag brukar roa, och oroa, mig med att försöka hitta bevis eller tecken som tyder på att även vi är utsatta för främmande makts subversiva verksamhet. Här är några exempel som jag tycker mig ha hittat:

• Vi har nedrustat vårt försvar. Ingen har tvingat oss till det, vi har gjort det själva av egen fri vilja. Vi kanske aldrig har haft så starkt försvar att vi har kunnat stå emot ett längre anfall, men åtminstone trodde vi det. Nu tror vi inte ens det, vi kommer att ge oss utan motstånd eftersom vi vet att vi inte har en chans.
• När jag gjorde lumpen fick jag lära mig att ett av syftena med försvaret – och särskilt hemvärnet – var att skydda vår elproduktion. Vattenkraftverk, kärnkraftverk, transformatorstationer och elnätets kritiska punkter skulle, med liv och lust, försvaras.
  Nu håller vi själva på att avveckla kärnkraften. Med berått mod river vi våra vattenkraftverk för att skapa ”fria vandringsvägar för fisk”. Vi håller själva på att förstöra den infrastruktur som jag, när jag gjorde lumpen, fick lära mig hur jag skulle försvara mot angrepp från främmande makt.I höstas besökte jag Lettland och Litauen. De gör allt vad som står i dess makt att bygga upp en egen energiproduktion och göra sig kvitt beroendet av rysk gas. De skakar helt oförstående på huvudet åt oss, som själva förstör vårt fina system för el- och energiproduktion.
• Den Svenska skolan har havererat – åtminstone tror vi det. Mest handlar det om våra resultat i PISA-rankingen som ständigt faller. Barnen kan inte läsa, skriva och räkna. Jag personligen är mer orolig över det högre utbildningarna, där riktig kunskap och fakta är mindre relevant än frågan om ett ”normkritiskt förhållningssätt”. Vi kommer ju inte att uppfinna någon ny skiftnyckel, mjölkseparator eller mobiltelefon när en hel generation istället är fullt upptagen med att förhålla sig normkritiskt till redan etablerad vetenskap.

Min lista över exempel är hur lång som helst, men jag vill inte i onödan trötta ut er läsare. Förutom hänsyn till ert tålamod, så är det en annan sak som ”skaver” och gör att jag faktiskt drar mig för att publicera den här texten och länken till Yuri:s föredrag.

För tänk om han inte alls var avhoppad KGB-agent när han höll sitt föredrag. Tänk om han just där och då var i tjänst.
Hans syfte kanske var att plantera konspiratoriska tankar i våra huvuden. För vilket samhälle har vi när vi inte litar på det som journalister skriver? Vilket samhälle får vi när vi tror att barnens lärare i själva verket är en främmande makts hemliga agent? Vad händer när vi inte längre litar på varandra och när vi tror att allt vi läser och hör kanske har skrivits och sagts i något uttänkt djävulskt syfte?
Ur ett rent ekonomiskt perspektiv borde det vara mer effektivt att få ett annat lands folk att tro att det finns en enorm utländsk spionorganisation som infiltrerar hela samhället, än att faktiskt ha en sådan.

Kanske är jag en sådan som Hanna Gadban skriver om – en nyttig idiot.