I Karlstad, på bäddsoffan

Det är tur att det finns två teveapparater i mitt före detta hem, för annars tror jag inte att jag skulle palla att åka hit. Jag ligger i mammas gamla sovrum, i en gräslig gul bäddsoffa, och tittar på den lilla teven. På den stora teven är det skidskytte och det är viktiga grejer. När det är skidskytte så får man inte ha vardagsrumslampan tänd för att läsa sin tidning, för den speglas i teveskärmen och så missar man tydligen alltihop. Så ja, nu ligger jag här. Det är väl inget synd om mig egentligen men det är konstigt att befinna sig i sitt gamla hem och så är det en man som bestämmer hur det ska gå till där nu. Det är inte det faktum att jag inte har något att säga till om som stör mig, det är väl helt förståeligt eftersom jag inte bor här längre. Men att min mammas dotter inte får sitta med i soffan och bläddra i en tidning, det stör mig. Att mamma inte har något veto där. Ska sova nu istället. Tack gode Gud för att jag kan välja sömn.

Ni får en bild på en av mina Herrnhut-stjärnor, som det tog mig två timmar att sätta ihop. Jag gick all in på kvalitet och köpte inga färdigkopplade stjärnkablar utan valde brun tvinnad tygsladd och stickproppar i svart bakelit. Så en stjärna tar ungefär två timmar att få ihop och sätta upp. DET ÄR ENORMT MYCKET TID. Har bara orkat med en, och på söndag är det redan andra advent. Har haft dåligt samvete sen jag köpte dem eftersom allt som jag gör som inte har med stjärnorna att göra är bortkastad tid. Här sitter jag och äter middag och samtidigt ligger stjärnorna kvar i sina kartonger och nej, de sätter ju inte ihop sig själva. Ja som sagt, nu ska jag sova. Också extremt bortkastad tid, ur stjärnaspekten. God natt.