Kryddor med smak av citron
Smak av citron behöver inte betyda citron. Jag har tre örtkryddiga favoriter som ger den där typiska citruskaraktären. Citroncestsmaken ni vet, den utan syra. Vi kikar på citrontimjan, citronmeliss och den ljuvliga citronverbenan. Välkommen in i köket!
Jag drar handen över den nyplanterade citronverbenan och doften är magisk. Intensiv och så mycket citrus man kan önska. Det vill säga om det inte är det syrliga man är ute efter. Örtkryddorna är smakbärare av det andra, själva citronkaraktären.
Det händer titt som tätt att jag i recept skriver ”riv i det yttersta skalet av en citron”. Det sätter karaktär, men rätt ofta skulle man istället kunna använda färska örtkryddor. Inte alltid, men ofta.
Jag använder mig främst av tre sorter, citronmeliss, citrontimjan och citronverbena. Eftersom jag är en storkonsument så jag ha dem i stor mängd. De funkar lite olika så vi tar och kikar på dem en och en, vad de kan användas till och hur man förökar en masse.
Örtkryddor med smak av citron
Citronmeliss syns mest som piff i söta sammanhang, på desserter och kakor, men den är mycket mer än så. Jag använder ofta bladen hela i sallad och plockar direkt från egen odling.
Godast är de riktigt späda bladen och ganska snart sedan plantan börjat spira på våren är de lite för grova. Då plockar jag fram saxen. Jag friserar plantorna som snart bryter nya skott och jag kan skörda igen.
Jag har en hel del plantor och det här är en växt som frösår sig flitigt. Önskar du en planta eller kanske fler än du har så kika runt en gammal citronmeliss och jag kan garantera att du hittar ett helt gäng nya. Det förutsätter naturligtvis att någon planta lämnats oklippt så att den fått chans att sätta frön .
Citrontimjan åh, vilken fröjd. Ända tills för ett par år sedan var jag skeptisk. Jag var liksom nöjd med vanlig timjan och lite trött på alla varianter som dök upp. Men, fel, fel, fel. Citrontimjan har verkligen en egen plats i köket.
Den skiljer sig från citronmelissen eftersom den klarar värme på ett helt annat sätt. Både smaken och strukturen klarar sig genom en rejäl upphettning och jag använder den i grytor, i soppor och nu senast som fyllning i grillad fisk. Och nu pratar vi inte ett par blad utan en hel ruska.
Stora mängder kräver många plantor och citrontiomjan kan inte sås utan förökas med stickling. Lätt som en plätt. Jag skattar plantorna på kvistar, drar av de nedersta bladen och sticker ner i jord. Inget finlir annat än att jorden ska hållas fuktig. Eftersom jag ibland glömmer att vattna brukar jag gardera med en plastpåse över krukan. Den håller fukten.
Efter bara ett par, tre veckor har sticklingarna nya rötter och får en egen plats på lotten.
Citronverbenan, är min nya kärlek i köket. Och i växthuset. Jag kan inte hålla fingrarna i styr. De söker sig automatiskt till citronverbenan så fort tillfälle ges. Den doften! Och den smaken!
Det var faktiskt i ett av växthusen hos Mandelmanns som jag träffade på den första gången för många år sedan. Råkade gå lite för nära en planta och genast spred sig väldoften. Mer intensiv än någon annan citronkrydda..
Bladen är lite sträva och inte direkt tuggvänliga. De fungerar fint att torka och smula eller att använda finskurna färska. Sätter en helt underbar arom på drycker, båda varma och kalla. Stöt, eller knyckla ihop bladen lätt så frigörs mer smak.
Citronverbena lämpar sig inte att fröså, den förökas med sticklingar. Sticklingarna ska vara ungefär en dm långa och de klipps strax under ett bladpar. Ta bort de nedersta bladen och sätt i såjord. Håll fuktig och ha tålamod. Den tar lite tid på sig, men så småningom har du en planta. Som kan bli en till och en till.
Är du på gång att göra ett kryddland eller se över ditt gamla? Mer om örtkryddor och dess användning hittar du i inläggen här:
Hur använder du dina citrondoftande örter? Dela gärna med dig av idéer och tips i en kommentar. Hälsar Kat : )
0 kommentarer