![\"\"](\"http:\/\/blogg.land.se\/abborrbergslouise\/wp-content\/uploads\/sites\/36\/2019\/07\/IMG_9424-1024x756.jpg\")
<\/p>\nDet faller ett tungt, ljummet sommarregn och p\u00e5 avst\u00e5nd h\u00f6r jag \u00e5skan mullra. Det har den gjort sedan lunch och nu b\u00f6rjar dagen glida \u00f6ver i sen eftermiddag. Jag \u00e4r egentligen lite r\u00e4dd f\u00f6r den, men det har blivit b\u00e4ttre med tiden. Jag fick helt enkelt best\u00e4mma mig n\u00e4r jag blev mamma sj\u00e4lv. Att vara modigare. I soffan bredvid mig p\u00e5 det vita mjuka f\u00e5rskinnet, ligger ett litet knyte och spinner. Hon heter Svea och flyttade hem till oss h\u00e4r om dagen.<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n
Det fick bli s\u00e5. F\u00f6r gamla katten Alice, hon som n\u00e4stan f\u00e5ngade finnmarkens alla r\u00e5ttor \u00a0och gav sig ut p\u00e5 l\u00e5nga sommarvandringar, hon l\u00e4mnade ett tomrum efter sig n\u00e4r hon for till djurhimlen. Svea \u00e4r tref\u00e4rgade precis som henne. Hon spinner som ett litet tr\u00f6skverk och det m\u00e4rkliga \u00e4r att hon har hittat samma favoritplatser i huset som katten Alice hade.<\/p>\n
Vi skaffade ett g\u00e4ng djur n\u00e4r vi flyttade ut p\u00e5 landet. Jag och min Johan. Det var sis\u00e5d\u00e4r en tio, tolv \u00e5r sedan. Tv\u00e5 katter och en hund blev det n\u00e4stan samtidigt. Nu \u00e4r dom gamla och skruttiga. Katten Bruno vill helst vara ifred och hunden Tim har blivit d\u00f6v och tappat synen. Det \u00e4r snart hans tur att fara vidare. Katten Alice har ju redan rest iv\u00e4g till den d\u00e4r platsen som \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5r att f\u00f6rklara f\u00f6r barn och \u00e4nnu sv\u00e5rare att greppa som vuxen. Vi pratade om det d\u00e4r n\u00e4r h\u00f6nan dog. \u00a0Jag och Arvid, snart sex \u00e5r gammal. \u00c4ngslan \u00f6ver att alla i hans n\u00e4rhet skulle d\u00f6, b\u00e5de folk och f\u00e4, skar i mammahj\u00e4rtat. Jag f\u00f6rklarade s\u00e5 gott jag kunde, torkade t\u00e5rar och t\u00e4nkte att jag m\u00e5ste ingjuta lite hopp och vara modig. Precis som jag \u00e4r med \u00e5skan.<\/p>\n
Man r\u00e5r liksom \u00f6ver liv och d\u00f6d n\u00e4r man skaffar djur. Man har familjemedlemmar som man med st\u00f6rsta sannolikhet kommer att \u00f6verleva. Jag och v\u00e4nnen Johanna pratade om det d\u00e4r n\u00e4r vi tr\u00e4nade tillsammans h\u00e4r om dagen. Om att se sina v\u00e4nner \u00e5ldras och \u00a0ledsamheten i det. Men \u00e4ven lyckan och alla f\u00f6rv\u00e4ntningar som vilar i ett nytt liv. Framtidsplaner man m\u00e5lar upp, hemmet, tiden och platsen i sitt hj\u00e4rta man uppl\u00e5ter f\u00f6r det nya lilla livet.<\/p>\n
En ny liten hund flyttade ocks\u00e5 hem till oss. I g\u00e5r faktiskt. En som blev \u00f6ver i en kull med massa valpar. En sn\u00e4ll och lite dr\u00f6mmande pojke som inte riktigt kom till sin r\u00e4tt bland de andra busiga. Honom ska vi vara foderv\u00e4rd \u00e5t. Han kommer p\u00e5 n\u00e5got vis att \u00f6verlappa det tomrum som annars skulle uppst\u00e5 efter gamla hunden Tim, som snart ska fara vidare till sin djurhimmel. Jag h\u00f6r \u00e5ldringen snarka tungt fr\u00e5n k\u00f6kssoffan och det knyter sig i magen n\u00e4r jag t\u00e4nker p\u00e5 vad som v\u00e4ntar oss. Samtidigt k\u00e4nner jag gl\u00e4djen i br\u00f6stet n\u00e4r jag tittar p\u00e5 den lilla valpen som nyfiket g\u00e5r p\u00e5 uppt\u00e4cksf\u00e4rd i sitt nya hem. Hans v\u00e5ta lilla nos i min handflata och svansen som aldrig tycks vilja sluta vifta. Leenden som spricker upp p\u00e5 mig och de andra m\u00e4nniskorna h\u00e4r hemma.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/blogg.land.se\/abborrbergslouise\/wp-content\/uploads\/sites\/36\/2019\/07\/IMG_9425-2-678x1024.jpg\")
<\/p>\n
Man kan s\u00e5klart inte ers\u00e4tta ett liv med ett annat. Det g\u00e5r inte. Men man kan s\u00f6rja och k\u00e4nna gl\u00e4dje samtidigt. Och man m\u00e5ste till\u00e5ta sig sj\u00e4lv att ingjuta en smula framtidstro, gl\u00e4dje och hopp. De nya sm\u00e5 liven fyller v\u00e5r tillvaro med skratt och knasigheter. Och han som snart fyller sex, han tror inte l\u00e4ngre att alla ska d\u00f6 hela tiden. \u00c4ven om jag ser en skugga av oro som drar f\u00f6rbi i hans \u00f6gon ibland n\u00e4r han tittar p\u00e5 v\u00e5r Tim.<\/p>\n
Den gamla v\u00e4nnen har sin plats p\u00e5 k\u00f6kssoffan, d\u00e4r han andas tungt och tar tillvaron med ro. F\u00f6r honom bekommer n\u00e4stan inget l\u00e4ngre. Det finns en trygghet i det ocks\u00e5. I den d\u00e4r gamla hunden som snarkar h\u00f6gt och v\u00e4nder sig om, i kattens spinnande och i \u00e5skans dova muller. Livet. Ljuvligt. J\u00e4vligt. Och n\u00e4stan alltid f\u00f6ljs de d\u00e4r tv\u00e5 \u00e5t. Man m\u00e5ste bara vara modig nog att l\u00e5ta sig k\u00e4nna b\u00e5da.<\/p>\n
Med k\u00e4rlek \/\/ Abborrbergs Louise<\/p>\n
<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det faller ett tungt, ljummet sommarregn och p\u00e5 avst\u00e5nd h\u00f6r jag \u00e5skan mullra. Det har den gjort sedan lunch och nu b\u00f6rjar dagen glida \u00f6ver i sen eftermiddag. Jag \u00e4r egentligen lite r\u00e4dd f\u00f6r den, men det har blivit b\u00e4ttre med tiden. Jag fick helt enkelt best\u00e4mma mig n\u00e4r jag blev mamma sj\u00e4lv. Att vara…<\/p>\n","protected":false},"author":356,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[9],"tags":[40,39,38,41],"yoast_head":"\n