Nu n\u00e4r det bara \u00e4r tolvochetthalvt \u00e5r kvar till jag fuller 50 \u00e5r, s\u00e5 har jag kommit till den \u00e5lder d\u00e5 det har g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ng tid sedan jag sj\u00e4lv var barn, att de f\u00f6r\u00e4ndringar som skett i samh\u00e4llet sedan dess, \u00e4r s\u00e5 stora att de \u00e4r v\u00e4rda att prata om.<\/p>\n
Jag och min bror har hyllmeter med VHS-band som det st\u00e5r ”Tecknat” p\u00e5. N\u00e4r jag var barn hade man videoapparater, som var en sorts kassettbandspelare f\u00f6r teven. Man kunde k\u00f6pa filmer, hyra filmer och framf\u00f6r allt spela in filmer som s\u00e4ndes p\u00e5 teve.<\/p>\n
Vi spelade in allt tecknat som s\u00e4ndes. Allt. Under fler \u00e5rs tid. Varf\u00f6r gjorde vi det?<\/p>\n
F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 det, s\u00e5 m\u00e5ste ni f\u00f6rst\u00e5 hur teve i allm\u00e4nhet och teve f\u00f6r barn i synnerhet, var p\u00e5 den tiden.<\/p>\n
Det fanns tv\u00e5 kanaler, ettan och tv\u00e5an. Det teveutbud som var riktat mot barn s\u00e4ndes i ungef\u00e4r en timme varje kv\u00e4ll med start klockan 18:15. Det var n\u00e4stan aldrig tecknad film. Eller, jo, i vinjetten till ”Fem myror \u00e4r fler \u00e4n fyra elefanter” var det lite tecknat. Rosa elefanter med svarta hattar, var det. Det s\u00e4ndes en hel del Tjeckisk dockfilm ocks\u00e5. B\u00e5de d\u00e5, och s\u00e5h\u00e4r i efterhand, var det fullst\u00e4ndigt obegripliga dockfilmer. Jag kommer ih\u00e5g att f\u00e4rgskalan var… vad ska man s\u00e4ga… sepia, kanske det heter. Det mest obegripliga f\u00f6r mig som barn, var \u00e4nd\u00e5 den av konstn\u00e4ren Stig Claesson (Slas) illustrerade (och ber\u00e4ttade?) \u00a0genomg\u00e5ngen av tio guds bud. Det hade s\u00e4kert en oerh\u00f6rd konstn\u00e4rlig h\u00f6jd. Men inte f\u00f6r en fem\u00e5ring.<\/p>\n
Inst\u00e4llningen var att det svenska teveutbudet f\u00f6r barn skulle utg\u00f6ra ett skydd mot det som kallades f\u00f6r Amerikansk skr\u00e4pkultur. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e4ndes n\u00e4stan aldrig ”Kalle Anka filmer”. Utom en g\u00e5ng per \u00e5r. En timme p\u00e5 julaftonen. D\u00e5 gjordes ett undantag. Det var julklappen till det svenska folket. D\u00e5 fick det vara roligt. D\u00e5 fick det vara f\u00e4rgglatt. D\u00e5 fick vi en liten smakbit av skr\u00e4pkultur.
\nDet var, iallafall hemma hos oss, tabu att spela in denna timme tecknad film p\u00e5 video. Att kunna titta p\u00e5 denna h\u00f6gtidstimme n\u00e4r som helst p\u00e5 \u00e5ret, skulle devalvera julen som h\u00f6gtid. Det skulle vara som att ha tomte, gran, och julklappsutdelning varje dag hela \u00e5ret.<\/p>\n
Med tiden b\u00f6rjade det komma sprickor i den betonggr\u00e5 fasaden av \u00f6steuropeiska sagor i sepia, svenskproducerad v\u00e4nsterpropaganda, och ”Beppes godnattstund”. Vid ytterligare tv\u00e5 tillf\u00e4llen i veckan kunde man f\u00e5 se tecknad film. P\u00e5 l\u00f6rdagsmorgon s\u00e4ndes ”Godmorgon Sverige” med Fredrik Belfrage. D\u00e4r s\u00e4ndes tio minuter tecknad film. Jag vill minnas att det ofta var Musse Pigg och Pluto. Vi spelade givetvis in dessa tio minuter i veckan.
\nI ”Lilla Sportspegeln” s\u00e4ndes, av n\u00e5gon m\u00e4rklig anledning kan man tycka, ocks\u00e5 tecknad film. ”Tom och Jerry” jagade varandra och pryglade varandra i n\u00e5gra minuter varje vecka. Jag och min bror spelade givetvis in \u00e4ven detta.<\/p>\n
Och s\u00e5 h\u00f6ll vi p\u00e5. Vecka ut och vecka in. Det blev 10-20 minuter mer tecknat p\u00e5 banden och arkivet fylldes p\u00e5 i en l\u00e5ngsam, men j\u00e4mn, takt.<\/p>\n
Men sen h\u00e4nde det n\u00e5got. Jag minns den kv\u00e4llen som om det var ig\u00e5r. Jag och min bror brukade vara hos v\u00e5ran farmor p\u00e5 kv\u00e4llarna. V\u00e5r mamma och pappa var ju i ladug\u00e5rden och mj\u00f6lkade och d\u00e5 fick farmor vara barnvakt. Vi tittade p\u00e5 barnprogrammen. Sveriges television hade f\u00f6rnyat sig en aning och l\u00e4t nu en karl i bj\u00f6rndr\u00e4kt som bodde i n\u00e5gon form av skjul tillsammans med en tygsnigel och en hund av tr\u00e4, presentera de olika tjeckiska dockfilmerna. Det var ju kul.<\/p>\n
Men n\u00e4r Bj\u00f6rnes Magasin tog slut och vi var i f\u00e4rd med att, som brukligt, byta kanal f\u00f6r att titta p\u00e5 ”Cafe Norrk\u00f6ping” och d\u00e4rmed tillgodose v\u00e5r farmors underh\u00e5llningspreferenser, s\u00e5 h\u00e4nde det n\u00e5got. Det b\u00f6rjade ett program som hette ”Disneydags”. Kalle Anka-film i en hel timme. B\u00e5de nya filmer under namnet ”Duck Tales” och gamla godingar.<\/p>\n
En. Hel. Timme.<\/p>\n
Jag och min bror visste inte hur vi skulle hantera detta. Paniken tilltog. Vi hade ingen videobandspelare hos farmor och den sansl\u00f6sa gl\u00e4djen balanserades av panikk\u00e4nslan av att vi missade att spela in denna unika h\u00e4ndelse.<\/p>\n
Men det var ingen unik h\u00e4ndelse. Det fortsatte vecka efter vecka. Vi satt beredda med ett finger p\u00e5 ”REC-knappen” och ett finger p\u00e5 ”PLAY-knappen”. Proppen gick ur fullst\u00e4ndigt. Utbudet fullkomligt exploderade. Det var tecknad film varje kv\u00e4ll. Gustav (Garfield) – vi spelade in. Disneydags – vi spelade in. ”Bo ko” – vi spelade in.<\/p>\n
Vi fick b\u00f6rja k\u00f6pa tiopack med VHS-band varje m\u00e5nad. Och s\u00e5 h\u00f6ll vi p\u00e5 i s\u00e4kert tv\u00e5 \u00e5r.<\/p>\n
Sedan orkade vi inte mer. Det var ett heltidsjobb p\u00e5 kv\u00e4llstid.<\/p>\n
\u00d6verutbudet av tecknad film gjorde \u00f6ver tid att v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande till fenomenet normaliserades. Vi var inte som sm\u00e5 tjackpundare som lekte med tungan \u00f6ver nariga l\u00e4ppar och smackade nerv\u00f6st varje g\u00e5ng det nalkades tecknad film.<\/p>\n
Vi tittade n\u00e4r det passade och n\u00e4r det var roligt. Vi spelade inte in allt. Vi spelade inte in alls – faktiskt.<\/p>\n
Vi var friska. Vi hade blivit botade.<\/p>\n
Filmerna st\u00e5r kvar i bokhyllan som ett monument \u00f6ver den tid d\u00e5 vi barn slapp de tjeckiska dockfilmerna. Den tid d\u00e5 vi fick lite mer frihet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag och min bror visste inte hur vi skulle hantera detta. Paniken tilltog. Vi hade ingen videobandspelare hos farmor och den sansl\u00f6sa gl\u00e4djen balanserades av panikk\u00e4nslan av att vi missade att spela in denna unika h\u00e4ndelse. <\/p>\n","protected":false},"author":86,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[5],"tags":[],"yoast_head":"\n