Jag gick aldrig p\u00e5 dagis n\u00e4r jag var liten. Den f\u00f6rsta kontakten med institutionell barnomsorg fick jag d\u00e4rf\u00f6r n\u00e4r jag b\u00f6rjade i ”lekis” n\u00e4r jag var sex \u00e5r gammal. Det var nog att j\u00e4mf\u00f6ra med det som idag kallas f\u00f6r ”f\u00f6rskoleklass”.<\/p>\n
Sj\u00e4lvklart l\u00e5g jag efter mina kompisar som g\u00e5tt p\u00e5 dagis i flera \u00e5r. De hade l\u00e4rt sig spelreglerna och hur man ”tar f\u00f6r sig” i en st\u00f6rre grupp d\u00e4r konkurrensen \u00e4r betydligt h\u00e5rdare \u00e4n i hemmets lugna vr\u00e5.<\/p>\n
P\u00e5 lekis fanns det ett kuddrum – ett rum fullt av stora och ganska h\u00e5rda kuddar i olika storlekar. De var s\u00e5 pass h\u00e5rda att de gick att bygga torn, kojor och hus av dem. I kuddrummet gick det vilt till. Det hoppades och det brottades.
\nJag har aldrig tyckt om vild lek. Jag har tyckt om att sitta still och rita eller bygga lego. Jag h\u00e4ngde helt enkelt inte med i tempot i kuddrummet och var d\u00e4rf\u00f6r aldrig d\u00e4r.<\/p>\n
Fr\u00f6knarna – det var bara kvinnlig personal p\u00e5 lekis – lade m\u00e4rke till att vi var n\u00e5gra barn som aldrig lekte i kuddrummet.
\nVid morgonsamlingen en dag sa en av fr\u00f6knarna att, idag skulle n\u00e5gra som aldrig var i kuddrummet f\u00e5 ha det alldeles f\u00f6r sig sj\u00e4lva. Hon l\u00e4ste upp namnen p\u00e5 de utvalda – en handfull tjejer och jag.<\/p>\n
Stor\u00f6gt och trevande fann vi allts\u00e5 oss sj\u00e4lva st\u00e5ende inf\u00f6r berget av kuddar. Vad sjutton skulle vi g\u00f6ra?<\/p>\n
N\u00e5gon av tjejerna f\u00f6reslog att vi skulle leka mamma, pappa, barn.<\/p>\n
Eftersom jag var lite sm\u00e5k\u00e4r i den av tjejerna som skulle vara mamman – och jag snabbt r\u00e4knade ut att jag skulle f\u00e5 vara pappan – s\u00e5 var jag inte sen att bifalla f\u00f6rslaget. Jag t\u00e4nkte kanske att denna lek skulle ge henne blodad tand. Hon kanske skulle se hur v\u00e4l vi kompletterade varandra som f\u00f6r\u00e4ldrar och kanske skulle hon t\u00e4nka att vi n\u00e5gon g\u00e5ng skulle g\u00f6ra verklighet av leken.<\/p>\n
Tyv\u00e4rr blev det inte s\u00e5. Jag gjorde en, vad jag ans\u00e5g, korrekt tolkning av papparollen. Jag byggde en k\u00f6kssoffa i k\u00f6ket d\u00e4r jag l\u00e5g och l\u00e5tsades sova middag. \u00c4r man uppv\u00e4xt med en far som jobbar 12 till 16 timmar om dagen s\u00e5 \u00e4r det l\u00e4tt h\u00e4nt att man vid sex \u00e5rs \u00e5lder f\u00e5r intrycket att pappan i familjen, n\u00e4r han \u00e4r hemma, tar igen sig p\u00e5 k\u00f6kssoffan.
\nMamman i v\u00e5r lilla l\u00e5tsasfamilj tog ut skilsm\u00e4ssa redan till fruktstunden.<\/p>\n
N\u00e5v\u00e4l, vad vill jag s\u00e4ga med detta?<\/p>\n
Jag har funderat mycket p\u00e5 den h\u00e4r h\u00e4ndelsen. Varf\u00f6r var vi – en handfull tjejer och jag – aldrig i kuddrummet? Ville vi det egentligen, men v\u00e5gade inte? Eller var det helt enkelt s\u00e5 att vi inte tyckte att det var kul. Att vi, n\u00e4r vi sj\u00e4lva valde vad vi ville g\u00f6ra, faktiskt helst valde att g\u00f6ra n\u00e5got stillasittande och lugnt.
\nGjorde fr\u00f6knarna oss en tj\u00e4nst n\u00e4r de reserverade kuddrummet \u00e5t oss en f\u00f6rmiddag? Var tanken att vi skulle f\u00e5 \u00f6va oss p\u00e5 att skrika, hoppa och kl\u00e4ttra s\u00e5 att vi kunde h\u00e4nga med i tempot och d\u00e4rf\u00f6r vara med n\u00e4r de andra barnen lekte d\u00e4r?<\/p>\n
Jag vet faktiskt inte. Utfallet blev ju iallafall att vi lekte ungef\u00e4r samma lekar som vi gjorde \u00e4ven utanf\u00f6r kuddrummet. I mitt fall blev det ju \u00e4nnu mer stillasittande \u00e4n annars, d\u00e5 jag l\u00e5g och d\u00e5sade p\u00e5 ”k\u00f6kssoffan” i tv\u00e5 timmar och endast vaknade till ibland f\u00f6r att fr\u00e5ga om middagen var f\u00e4rdig.<\/p>\n
Skulle fr\u00f6knarna ha gripit in n\u00e4r de s\u00e5g att vi lekte fel? Skulle fr\u00f6knarna ha styrt upp de stereotypa k\u00f6nsroller som r\u00e5dde i v\u00e5rt lilla hem? Skulle de ha tvingat upp mig ur k\u00f6kssoffan och sagt att jag minsann fick lov att laga middag sj\u00e4lv om jag ville ha mat?
\nSkulle jag har l\u00e4rt mig n\u00e5got av det? Skulle jag ha blivit en b\u00e4ttre m\u00e4nniska och mer intresserad av matlagning?<\/p>\n
Jag tror faktiskt inte det. Som genom ett of\u00f6rklarligt mirakel blev jag \u00e4nd\u00e5 i vuxen \u00e5lder v\u00e4ldigt intresserad av matlagning. Visst har det l\u00e5nga f\u00f6rh\u00e5llande med en kvinna som jag haft, inneburit en hel rad konflikter om hush\u00e5llssysslorna. Men inte p\u00e5 det s\u00e4tt att vi \u00e4r oense om vem som ska g\u00f6ra vad, utan snarare om vad som \u00e4r viktigt att g\u00f6ra och inte. Vi hade allts\u00e5 olika uppfattning om vad som ing\u00e5r i vardagliga hush\u00e5llssysslor och hur vi skulle prioritera v\u00e5r tid.<\/p>\n
Kanske f\u00f6rstod vi barn redan d\u00e5 att det bara var en lek och faktiskt ingen generalrepetition inf\u00f6r vuxenlivet.<\/p>\n
F\u00f6r mer l\u00e4sning, ur ett annat perspektiv finns denna debattartikel i Svenska Dagbladet. Den kanske ligger bakom betalv\u00e4gg, men det \u00e4r inget jag kan g\u00f6ra \u00e5t. Jag h\u00e5ller n\u00e4stan inte med om n\u00e5gonting i den artikeln.<\/p>\n
https:\/\/www.svd.se\/den-fria-leken-ar-nastan-fanigt-hyllad<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Mamman i v\u00e5r lilla l\u00e5tsasfamilj tog ut skilsm\u00e4ssa redan till fruktstunden. <\/p>\n","protected":false},"author":86,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[30],"tags":[],"yoast_head":"\n