Jag ser att hon slits mellan beh\u00e4rskad men ursinnig vrede och en sorg s\u00e5 djup att hon n\u00e4stan inte kan h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna. Hon st\u00e5r i mitt k\u00f6k, lutad mot d\u00f6rrposten.
\n”Jag l\u00e4ser allt det du skriver om \u00e4gander\u00e4tten i tidningen, det \u00e4r v\u00e4ldigt bra, men blir det n\u00e5gon f\u00f6r\u00e4ndring” – fr\u00e5gar hon.
\n”Tack! Jo, jag f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra lite motst\u00e5nd men jag tror inte att det lyckas” – s\u00e4ger jag och tittar ner i kaffekoppen.<\/p>\n
Jag ser att hon \u00e4r s\u00e5 arg att hon skakar n\u00e4r hon ber\u00e4ttar om sin skog. Skogen som hon och maken hade t\u00e4nkt att barnen skulle f\u00e5 \u00e4rva. Det var en s\u00e5 vacker skog, med rej\u00e4la timmertallar. Tallar vars rotstockar var s\u00e5 kvistfria, senvuxna och raka att de skulle vara en fr\u00f6jd f\u00f6r varje timmerman och snickare.<\/p>\n
N\u00e4r v\u00e4l skogen skulle avverkas s\u00e5 visade det sig att det hade varit en helt felaktig strategi att spara och v\u00e5rda de h\u00e4r tr\u00e4den. N\u00e5gon kom dit, s\u00e5g tr\u00e4den och sade ”det h\u00e4r f\u00e5r ni inte avverka, det h\u00e4r \u00e4r skyddsv\u00e4rt”.<\/p>\n
”De tog tr\u00e4den ifr\u00e5n oss, vi fick ingenting. Det var v\u00e4rderade till \u00f6ver 100 000 kronor. Hur kan man f\u00e5 stj\u00e4la 100 000 kronor fr\u00e5n gammalt folk?”<\/p>\n
Jag k\u00e4nner mig s\u00e5 otroligt otillr\u00e4cklig. Det \u00e4r ju s\u00e5 fel, men jag kan inte g\u00f6ra n\u00e5gonting. Jag sk\u00e4ms lite f\u00f6r att jag inte har lyckats, jag sk\u00e4ms \u00f6ver att st\u00f6ld i statens regi \u00e4r till\u00e5tet och att jag inte kan g\u00f6ra ett skit f\u00f6r att hj\u00e4lpa kvinnan i k\u00f6ket.<\/p>\n
En annan granne har en fallf\u00e4rdig vedbod p\u00e5 g\u00e5rden. Nu \u00e4r hon pension\u00e4r och har tid \u00f6ver. Hon vill riva vedboden och bygga en ny p\u00e5 samma st\u00e4lle. ”Jag sk\u00e4ms \u00f6ver det d\u00e4r rucklet som st\u00e5r p\u00e5 g\u00e5rden” – s\u00e4ger hon.<\/p>\n
\u00d6ver tomten g\u00e5r det ett dike. Det v\u00e4xer vitsippor vid dikeskanten p\u00e5 v\u00e5ren. P\u00e5 v\u00e5ren porlar och brusar vattnet i diket och hon tycker s\u00e5 mycket om det. Dess ljud d\u00e4mpar och d\u00f6ljer ljudet fr\u00e5n stora v\u00e4gen som dundrar f\u00f6rbi hundra meter fr\u00e5n g\u00e5rden.<\/p>\n
Hon f\u00e5r givetvis avslag p\u00e5 ans\u00f6kan om att f\u00e5 bygga ny vedbod. Omr\u00e5det kring diket \u00e4r strandskyddat omr\u00e5de. ”Det st\u00e5r ju redan en vedbod d\u00e4r, hur kan det vara ett problem att jag plockar ner den och s\u00e4tter upp en ny p\u00e5 exakt samma plats?” Det kan jag inte heller f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n Det h\u00e4r \u00e4r tv\u00e5 exempel p\u00e5 hur vanliga m\u00e4nniskor g\u00e5r omkring med t\u00e5rar i \u00f6gonen och en knuten hand i fickan i Sverige idag.<\/p>\n Kanske kan en kallt kalkylerande politiker eller myndighetsperson t\u00e4nka att de h\u00e4r m\u00e4nniskorna \u00e4nd\u00e5 snart \u00e4r borta. De kommer att ers\u00e4ttas av en generation m\u00e4nniskor som f\u00f6rst\u00e5r att allt, utom \u00e4gander\u00e4tten, \u00e4r viktigt.<\/p>\n Jag tror att de r\u00e4knar fel i sin kalkyl. De h\u00e4r m\u00e4nniskorna och deras vrede kommer att finnas kvar l\u00e4nge. Deras historia kommer att traderas vidare till n\u00e4sta generation som historien om n\u00e4r de blev bestulna. Historien som f\u00f6rklarar det s\u00e5r som rivits upp och v\u00e4grar l\u00e4ka. Det blir ber\u00e4ttelsen om ett land d\u00e4r man fick hugga sin egen skog och bygga sin egen vedbod. Kanske kommer det om m\u00e5nga \u00e5r att framst\u00e5 som att det var ett sagolikt och utopiskt land som en g\u00e5ng fanns.<\/p>\n Det \u00e4r kanske dit de vill att vi ska komma, dit d\u00e4r det Sverige som en g\u00e5ng fanns bara \u00e4r en saga. Men de ska veta att de r\u00e4knar fel om de tror att resan dit kommer att vara sm\u00e4rtfri. Vi \u00e4r n\u00e4mligen m\u00e5nga som kommer att forts\u00e4tta att g\u00f6ra motst\u00e5nd.<\/p>\n ”Jag han inte g\u00f6ra n\u00e5gonting sj\u00e4lv” s\u00e4ger hon, hon som st\u00e5r i mitt k\u00f6k. ”Kan inte du och LRF driva den h\u00e4r fr\u00e5gan till EU-domstolen?”.<\/p>\n Ja, det kanske \u00e4r dags nu.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”Jag han inte g\u00f6ra n\u00e5gonting sj\u00e4lv” s\u00e4ger hon, hon som st\u00e5r i mitt k\u00f6k. ”Kan inte du och LRF driva den h\u00e4r fr\u00e5gan till EU-domstolen?”. <\/p>\n","protected":false},"author":86,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[78],"tags":[],"yoast_head":"\n
\nHon skakar uppgivet p\u00e5 huvudet och forts\u00e4tter: ”Jag kan ju f\u00f6rst\u00e5 att man vill att str\u00e4nder och omr\u00e5den kring st\u00f6rre sj\u00f6ar ska vara skyddade s\u00e5 att allm\u00e4nheten kan f\u00e5 tilltr\u00e4de, men jag kan inte f\u00f6rst\u00e5 vad det har att g\u00f6ra med min<\/em> vedbod, p\u00e5 min<\/em> tomt”.<\/p>\n