F\u00f6r drygt ett \u00e5r sedan brann skogarna i trakterna av Sala i V\u00e4stmanland. Elden hotade \u00e4ven s\u00f6dra Dalarna. M\u00e5nga evakuerades och g\u00e5rdar t\u00f6mdes p\u00e5 djur som flyttades till s\u00e4kerheten i g\u00e5rdar som inte l\u00e5g i riskomr\u00e5det. Det var en massiv r\u00e4ddningsinsats fr\u00e5n myndigheter, frivilliga och LRF.<\/p>\n
Sj\u00e4lvklart fanns det ett allm\u00e4nintresse f\u00f6r vad som h\u00e4nde. Nyhetsrapporteringen var omfattande och jakten p\u00e5 st\u00e4ndigt nya vinklar blev snart desperat. Min kollega, ordf\u00f6randen i LRF M\u00e4lardalen, var nedringd av journalister som ville f\u00e5 en kommentar. Men allra helst ville de ha kontakt med ”n\u00e5gon drabbad”.
\nSture, som min kollega heter, v\u00e4grade l\u00e4mna ut telefonnummer och namn till drabbade personer.<\/p>\n
N\u00e4r journalisterna ins\u00e5g att Sture var en ”dead end” s\u00e5 v\u00e4nde de sig till mig.<\/p>\n
Jag blev uppringd av en reporter fr\u00e5n Dagens Nyheter. Han f\u00f6rklarade att han g\u00e4rna villa prata med n\u00e5gon som hade blivit drabbad. Jag f\u00f6ljde Stures linje och v\u00e4grade. ”Givetvis f\u00e5r du f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 tag p\u00e5 personer att prata med, men jag kommer inte att ge dig n\u00e5gra namn” – sade jag.<\/p>\n
”Men, det \u00e4r j\u00e4tteviktigt f\u00f6r att folk ska f\u00f6rst\u00e5 hur det k\u00e4nns och vilken katastrof det \u00e4r”, kontrade journalisten.<\/p>\n
Jag f\u00f6rst\u00e5r det till viss del, men samtidigt tror jag faktiskt att m\u00e4nniskor sj\u00e4lva kan r\u00e4kna ut hur det k\u00e4nns att f\u00f6rlora sin g\u00e5rd, se sin skog brinna upp och tvingas evakuera sina djur. Detta utan att man beh\u00f6ver sticka mikrofonen under n\u00e4san p\u00e5 en chockad, ledsen och utarbetat m\u00e4nniska, en m\u00e4nniska som kanske inte har sovit p\u00e5 flera dygn – och st\u00e4lla sportjournalistfr\u00e5gan: ”Hur k\u00e4nns det?”<\/p>\n
Journalisterna skulle inte agera som det g\u00f6r om inte vi l\u00e4sare efterfr\u00e5gade s\u00e5dana reportage. Balansg\u00e5ngen mellan att tillfredsst\u00e4lla l\u00e4sarens ”blodt\u00f6rst” och att agera moraliskt m\u00e5ste vara sv\u00e5rt att g\u00e5. F\u00f6r om man sj\u00e4lv avst\u00e5r och h\u00e5ller sig till att intervjua utsedda presstalesm\u00e4n och officiella personer, s\u00e5 kommer man antagligen att bli omsprungen av konkurrenter som har lyckats f\u00e5 tag i det d\u00e4r chockade \u00f6gonvittnet, eller kanske n\u00e5gon anh\u00f6rig till n\u00e5gon drabbad.<\/p>\n
Det beh\u00f6vs en diskussion om hur nyhetsrapportering fr\u00e5n katastrofer ska hanteras. Men slutligen ligger ansvaret hos oss mediekonsumenter. Hur skulle du sj\u00e4lv vilja bli bem\u00f6tt om det v\u00e4rsta t\u00e4nkbara h\u00e4nde dig?
\nMed en mikrofon under n\u00e4san, eller med en tr\u00f6stande arm om dina axlar?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”Men, det \u00e4r j\u00e4tteviktigt f\u00f6r att folk ska f\u00f6rst\u00e5 hur det k\u00e4nns och vilken katastrof det \u00e4r”, kontrade journalisten. <\/p>\n","protected":false},"author":86,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[1],"tags":[],"yoast_head":"\n