K\u00e4nslan av skam – en av de jobbigaste k\u00e4nslor vi m\u00e4nniskor kan k\u00e4nna – \u00e4r kanske ocks\u00e5 den viktigaste av de k\u00e4nslor vi har f\u00f6rm\u00e5ga att k\u00e4nna.<\/p>\n
Jag t\u00e4nker s\u00e5h\u00e4r:<\/p>\n
Vi m\u00e4nniskor \u00e4r flockdjur. Vi har lyckats bli jordens mest framg\u00e5ngsrika art, inte f\u00f6r v\u00e5ran \u00f6verl\u00e4gsna styrka eller snabbhet, utan f\u00f6r att vi har f\u00f6rm\u00e5ga att samarbeta och planera.
\nVi klarar allts\u00e5 av att g\u00f6ra saker tillsammans med andra. Vi kan samarbeta och hj\u00e4lpa varandra och var och en kan bidra med n\u00e5got i ett gemensamt projekt. Samtidigt som vi \u00e4r egoister s\u00e5 delar vi med oss och hj\u00e4lper andra i ”flocken”.<\/p>\n
En obegr\u00e4nsad egoism skulle troligtvis g\u00f6ra samspelet i flocken om\u00f6jligt. Om var och en st\u00e4ndigt roffade \u00e5t sig och tog s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt av det gemensamma bytet s\u00e5 skulle det livsn\u00f6dv\u00e4ndiga samarbetet snart haverera. Det beh\u00f6vs allts\u00e5 en kraft som drar \u00e5t andra h\u00e5llet – och den kraften \u00e4r den otrevliga k\u00e4nslan av skam.
\nAtt bli p\u00e5kommen med att ha stulit fr\u00e5n n\u00e5gon i flocken eller att ha \u00e4tit upp barnens mat skulle antagligen leda till otroligt d\u00e5ligt samvete och skam. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r vi avst\u00e5r, eller iallafall drar oss, fr\u00e5n att g\u00f6ra s\u00e5dant som inte \u00e4r socialt acceptabelt.<\/p>\n
Balansen mellan de tv\u00e5 motkrafterna, egoism och skam, bygger p\u00e5 att vi agerar i ett sammanhang d\u00e4r skammen finns som en st\u00e4ndig p\u00e5minnelse om att vi ska tygla v\u00e5r egoism.<\/p>\n
Jag tror inte att jag \u00e4r ensam om att sk\u00e4mmas mest, om jag har gjort n\u00e5gon av mina n\u00e4ra och k\u00e4ra besvikna. K\u00e4nslan av skam avtar med avst\u00e5ndet, b\u00e5de det sociala och det geografiska, till andra m\u00e4nniskor. Hur l\u00e5ngt utanf\u00f6r kretsen av v\u00e5ra n\u00e4rmaste v\u00e5r skam str\u00e4cker sig \u00e4r s\u00e4kert olika fr\u00e5n tid till annan och mellan olika kulturer och olika sammanhang.
\nJag tror att vi har haft en extremt v\u00e4l utvecklad f\u00f6rm\u00e5ga till att k\u00e4nna skam h\u00e4r i Sverige. Det skulle kunna vara d\u00e4rf\u00f6r som vi kunde bygga upp en gener\u00f6s v\u00e4lf\u00e4rdsstat och f\u00e5 den att fungera f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt l\u00e4nge.
\nVi sk\u00e4mdes om vi utnyttjade ”systemet”, vi var tacksamma f\u00f6r det vi fick och det var en dygd att bidra. Den som inte st\u00e4llde upp k\u00e4nde nog – just det – skam.<\/p>\n
Men med tiden verkar vi ha f\u00f6r\u00e4ndrats. Jag vet inte varf\u00f6r, men jag tycker mig ha sett att det som tidigare var s\u00e5 belagt med skam, att utnyttja systemet, utvecklades till n\u00e5got som kan liknas vid en folksport. En utveckling som f\u00f6rr eller senare g\u00f6r att systemet havererar.<\/p>\n
Det talas allt mer om ”vi”. Statsminister L\u00f6fven sade att ”vi” har varit naiva n\u00e4r vi underskattade hotet fr\u00e5n terrorism i Sverige.
\nGenast fylldes mitt facebookfl\u00f6de av kommentarer som ifr\u00e5gasatte vad han menade med ”vi”. M\u00e5nga k\u00e4nde inte igen sig i hans beskrivning av att ”vi” hade varit naiva.<\/p>\n
S\u00e5, vilka \u00e4r ”vi”?<\/p>\n
Jag tror att en fungerande definition p\u00e5 ”vi” kan vara, att det \u00e4r den grupp som inom sig har en \u00f6msesidig f\u00f6rm\u00e5ga att k\u00e4nna skam. Det inneb\u00e4r en utmaning f\u00f6r alla som vill utstr\u00e4cka ”vi:et” till att omfamna hela m\u00e4nskligheten, eller iallafall, alla EU-l\u00e4nders medborgare.
\nVi kan nog aldrig lyckas utstr\u00e4cka skammen s\u00e5 l\u00e5ngt att den omfattar s\u00e5 m\u00e5nga m\u00e4nniskor, m\u00e4nniskor som vi aldrig kommer att ha n\u00e5gra personliga relationer med.
\nVi lyckades, med st\u00f6d av en extremt stark jantelag, under en tid utstr\u00e4cka skammen till att omfatta alla som bodde i Sverige. Men det f\u00e5r nog ses som ett extremt undantag.<\/p>\n
Om man f\u00f6rs\u00f6ker inkludera en f\u00f6r stor grupp m\u00e4nniskor i ett ”vi” – ett ”vi” som ska g\u00f6ra saker tillsammans och g\u00f6ra uppoffringar f\u00f6r varandra, s\u00e5 kan det inte lyckas om inte skammen h\u00e4nger med. Balansen mellan egoismen och skammen rubbas och i st\u00e4llet f\u00f6r \u00f6msesidigt givande och tagande blir det en tillst\u00e4llning d\u00e4r det g\u00e4ller att roffa \u00e5t sig s\u00e5 mycket som m\u00f6jligt s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt.<\/p>\n
Det s\u00e4gs vackra ord om att k\u00e4rlek och solidaritet m\u00e5ste spridas f\u00f6r att v\u00e5ra storslagna gemensamma j\u00e4tteprojekt ska lyckas. Men i sj\u00e4lva verket \u00e4r det v\u00e5r f\u00f6rm\u00e5ga att k\u00e4nna skam som m\u00e5ste utvecklas s\u00e5 till den milda grad att den omfattar hundratals miljoner m\u00e4nniskor.<\/p>\n
Det tror jag inte \u00e4r m\u00f6jligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Balansen mellan de tv\u00e5 motkrafterna, egoism och skam, bygger p\u00e5 att vi agerar i ett sammanhang d\u00e4r skammen finns som en st\u00e4ndig p\u00e5minnelse om att vi ska tygla v\u00e5r egoism.<\/p>\n","protected":false},"author":86,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[4],"tags":[],"yoast_head":"\n