![\"\"](\"https:\/\/blogg.land.se\/johannaikulla\/wp-content\/uploads\/sites\/22\/2019\/08\/DSC_8335-1024x680.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Hej h\u00f6rrni.<\/p>\n
Det blev visst tyst h\u00e4r en vecka, och jag f\u00e5r skylla det p\u00e5 den h\u00e4r sabla sjukdomen.<\/p>\n
Mitt standardsvar n\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gar hur det \u00e4r \u00e4r numera ” Det g\u00e5r upp och ned.” Och sanningen \u00e4r att det k\u00e4nns som en grav underdrift. Det g\u00e5r s\u00e5 mycket upp och ner att jag knappt fattar n\u00e5got sj\u00e4lv. Emellan\u00e5t k\u00e4nner jag mig mycket b\u00e4ttre, blir klar i hj\u00e4rnan och k\u00e4nner mig hoppfull och p\u00e5 v\u00e4g mot att vara frisk igen, samtidigt som jag vet att det kommer komma fler svackor. Men det g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 inte att vara beredd p\u00e5 eller f\u00f6rbereda sig p\u00e5 svackorna. Pl\u00f6tsligt kommer en och sl\u00e5r undan f\u00f6tterna p\u00e5 en fullst\u00e4ndigt. Det \u00e4r kn\u00e4ckande och man f\u00e5r k\u00e4nslan av att vara tillbaka p\u00e5 ruta ett igen med hj\u00e4rndimma, f\u00f6rlamande tr\u00f6tthet och gnagande \u00e5ngest.<\/p>\n
Senaste svackan f\u00f6r mig kom samtidigt som folk b\u00f6rjat g\u00e5 tillbaka till jobb och skolor efter semestern. Jag var inte riktigt beredd p\u00e5 det, att jag skulle ta det s\u00e5 h\u00e5rt. Har k\u00e4nt mig ganska lugn \u00e4nd\u00e5 i sommar, och tyckt att jag accepterat att jag fortfarande \u00e4r sjuk, att det tar l\u00e5ng tid att komma tillbaka fr\u00e5n utmattning, och att det \u00e4r okej och helt rimligt att jag fortfarande \u00e4r sjukskriven. Men s\u00e5 kom h\u00f6stterminen och k\u00e4nslan av att allt bara b\u00f6rjar om. Det n\u00e4rmar sig ett helt \u00c5R sedan jag blev sjuk, och jag minns s\u00e5 v\u00e4l hur f\u00f6rra h\u00f6stterminsstarten k\u00e4ndes. Hur kroppen inte orkade mer. Nu k\u00e4mpar jag emot k\u00e4nslan av att hela sjukdomen bara b\u00f6rjar om. Att det h\u00e4r \u00e5ret komma bli likadant. Jag VET att det inte \u00e4r s\u00e5, men k\u00e4nslorna lever sitt eget lilla liv och det tar all min ork att k\u00e4mpa emot.<\/p>\n
\u00c4r det n\u00e5got jag blivit varse om med den h\u00e4r sjukdomen s\u00e5 \u00e4r det hur fysisk den \u00e4r. \u00a0Kroppen strejkar verkligen och hj\u00e4rnan m\u00e5ste fysiskt l\u00e4kas, och \u00e4nd\u00e5 kr\u00e4vs det s\u00e5 mycket av mig f\u00f6r att den ska g\u00f6ra det. Insikt, acceptans och sedan ett helt nytt s\u00e4tt att t\u00e4nka och f\u00f6rh\u00e5lla sig till precis allt. Sjukt sv\u00e5rt!<\/p>\n
Vet inte riktigt vad jag vill s\u00e4ga med det h\u00e4r inl\u00e4gget, mer \u00e4n att jag vill vara lite \u00e4rlig och inte bara visa de bra stunderna. Bara f\u00f6r att det som syns i bloggen \u00e4r vackra blommor, mysiga dagar med barnen och djuren eller mitt nya fina bord s\u00e5 \u00e4r det inte hela verkligheten. S\u00e5klart. Det fattar ni ju.<\/p>\n
Snart kommer det b\u00e4ttre dagar. Det s\u00e4ger jag b\u00e5de till mig sj\u00e4lv och till er andra som kanske l\u00e4ser och \u00e4r i samma sits. Det kommer bli b\u00e4ttre, det har det blivit f\u00f6rut. Och f\u00f6r varje svacka man tar sig igenom har man kommit en liten bit p\u00e5 v\u00e4gen till.<\/p>\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Hej h\u00f6rrni. Det blev visst tyst h\u00e4r en vecka, och jag f\u00e5r skylla det p\u00e5 den h\u00e4r sabla sjukdomen. Mitt standardsvar n\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gar hur det \u00e4r \u00e4r numera ” Det g\u00e5r upp och ned.” Och sanningen \u00e4r att det k\u00e4nns som en grav underdrift. Det g\u00e5r s\u00e5 mycket upp och ner att jag…<\/p>\n","protected":false},"author":336,"featured_media":2002,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[1],"tags":[],"yoast_head":"\n