<\/p>\n
Jag var tjugo \u00e5r den vintern, n\u00e4r vi kom till Kulla. \u00a0Jonas var tjugofem och vi hade blivit tillsammans tidigare p\u00e5 sommaren. Han ber\u00e4ttade ganska med en g\u00e5ng efter att vi blivit tillsammans att han hade f\u00e5tt erbjudande om att k\u00f6pa en g\u00e5rd knappt en mil bort fr\u00e5n den mindre g\u00e5rden han bodde p\u00e5 d\u00e5. Jag minns inte att jag tyckte det k\u00e4ndes s\u00e4rskilt l\u00e4skigt, f\u00f6r jag hade liksom redan bearbetat det d\u00e4r innan vi best\u00e4mde oss f\u00f6r att bli ihop, att han hade g\u00e5rd och djur och t\u00e4nkte sig ett liv som lantbrukare. Att det d\u00e5 kanske skulle bli p\u00e5 en lite st\u00f6rre g\u00e5rd k\u00e4ndes n\u00e4stan sak samma. I alla fall s\u00e5 var inte g\u00e5rdsk\u00f6pet klart och det beh\u00f6vdes en bank som ville vara med och l\u00e5na ut pengar.<\/p>\n
En dag i samma veva \u00e5kte jag med en buss fr\u00e5n Jonas hem till mina f\u00f6r\u00e4ldrar n\u00e5gra mil bort, och bussen sv\u00e4ngde in\u00a0 <\/span>p\u00e5 en v\u00e4g jag aldrig \u00e5kt tidigare. Jag minns s\u00e5 v\u00e4l hur den tog av fr\u00e5n v\u00e4gen, k\u00f6rde uppf\u00f6r kullen och f\u00f6rbi den vackra gamla tr\u00e4kyrkan, och sedan \u00f6ver kr\u00f6net p\u00e5 kullen. D\u00e4r, strax nedanf\u00f6r kyrkan, inb\u00e4ddad mellan hagar och \u00e5krar och med milsvid utsikt \u00f6ver skogarna l\u00e5g en g\u00e5rd, och jag tappade andan. G\u00e5rden och landskapet var s\u00e5 vackert att jag b\u00f6rjade fantisera om hur det skulle vara att bo d\u00e4r. Vem bodde d\u00e4r?\u00a0<\/span><\/p>\n Ett par dagar senare skulle jag f\u00f6lja med Jonas som skulle visa g\u00e5rden han ville k\u00f6pa f\u00f6r mig, och kan ni gissa vilken g\u00e5rd det var?\u00a0<\/span><\/p>\n K\u00e4rlek vid f\u00f6rsta \u00f6gonkastet. Ett ljusgult tr\u00e4hus fr\u00e5n sekelskiftet, en falur\u00f6d lag\u00e5rd, ett stall och maskinhall, och ett par vackra \u00e4ldre timrade magasin. Alltihop strax nedanf\u00f6r den gamla tr\u00e4kyrkan, men milsvid utsikt \u00f6ver skogarna. Det var som att jag visste d\u00e5 att det var mitt hemma. Platsen jag bokstavligt talat tappade andan av f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag s\u00e5g fr\u00e5n bussen n\u00e5gra dagar tidigare.<\/p>\n N\u00e5gra m\u00e5nader senare, den femtonde december samma \u00e5r, elva \u00e5r sedan idag, var k\u00f6pet klart och vi fick tilltr\u00e4de till g\u00e5rden. Unga, f\u00f6rv\u00e4ntansfulla, nerv\u00f6sa och lite naiva var vi allt n\u00e4r vi stegade in i huset den d\u00e4r kallla, gnistrande decemberkv\u00e4llen. Jag satte en gammal mj\u00f6lkkanna med granris i p\u00e5 vedspisen i k\u00f6ket, och s\u00e5 var vi hemma.\u00a0<\/span><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag var tjugo \u00e5r den vintern, n\u00e4r vi kom till Kulla. \u00a0Jonas var tjugofem och vi hade blivit tillsammans tidigare p\u00e5 sommaren. Han ber\u00e4ttade ganska med en g\u00e5ng efter att vi blivit tillsammans att han hade f\u00e5tt erbjudande om att k\u00f6pa en g\u00e5rd knappt en mil bort fr\u00e5n den mindre g\u00e5rden han bodde p\u00e5…<\/p>\n","protected":false},"author":336,"featured_media":2764,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[7],"tags":[],"yoast_head":"\n