![\"dsc_1579\"](\"https:\/\/blogg.land.se\/johannaikulla\/wp-content\/uploads\/sites\/22\/2018\/01\/DSC_1579-1024x680.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att bli hemmablind, men jag g\u00f6r mitt b\u00e4sta f\u00f6r att l\u00e5ta bli. Vyerna fr\u00e5n v\u00e5rt hus \u00e4r fantastiskt vackra, och kanske s\u00e4rskilt s\u00e5 h\u00e4r \u00e5rs. Eller \u00e5tminstone s\u00e5 p\u00e5minns jag om hur jag blev helt tagen av vyerna n\u00e4r vi precis kommit till Kulla och det var december \u00e5r 2008.<\/p>\n
Snart tio \u00e5r sedan. Men s\u00e5 fort sn\u00f6n l\u00e4gger sig blir jag p\u00e5mind. Minns hur underbart, skr\u00e4ckinjagande, ljuvligt och fruktansv\u00e4rt arbetssamt det var att vara tjugo \u00e5r och tillsammans med sin tjugofem\u00e5ring till pojkv\u00e4n just blivit med g\u00e5rd. Sn\u00f6n f\u00e5r mig att k\u00e4nna samma k\u00e4nslor varje vinter. Hur jag \u00e5kte fram och tillbaka i veckorna mellan mitt jobb n\u00e5gra mil bort och g\u00e5rden. Hur jag f\u00f6rundrades \u00f6ver hur Jonas verkade veta precis vad han skulle g\u00f6ra. Fast han inte alls alltid visste. Hur det k\u00e4ndes att f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen vara med om en kalvning. Hur jag satt i kalvningsboxen och kelade med den d\u00e4r lilla svarta kalven sedan. Hur jag lyckligt gick promenader i omgivningarna och runt den lilla byn och tyckte det var det vackraste jag hade sett. Hur jag varje g\u00e5ng jag gick f\u00f6rbi den gamla, vackra tr\u00e4kyrkan h\u00f6rde Helen Sj\u00f6holm sjunga ”Kopp\u00e5ngen” inne i mitt huvud. Hur jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rst\u00e5 allt som hade med det h\u00e4r nya livet att g\u00f6ra. Kulturkrocken. Hur jag k\u00e4nde att folk runtomkring tyckte vi var f\u00f6r unga och naiva. \u00c5tminstone trodde jag att de tyckte det. Hur jag v\u00e4nde och vred p\u00e5 allt f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka g\u00f6ra r\u00e4tt. Utifr\u00e5n vad jag trodde andra t\u00e4nkte. \u00a0Jag skulle vilja \u00e5ka tillbaka till mitt tjugo\u00e5riga jag och s\u00e4ga att jag och vi sk\u00f6tte oss alldeles utm\u00e4rkt. Att vi gjorde bra. Klappa oss p\u00e5 axeln.<\/p>\n
![\"dsc_1580\"](\"https:\/\/blogg.land.se\/johannaikulla\/wp-content\/uploads\/sites\/22\/2018\/01\/DSC_1580-1024x680.jpg\")
<\/p>\n
Klappar mig sj\u00e4lv p\u00e5 axeln nu ist\u00e4llet. Vi gjorde det bra t\u00e4nker jag som h\u00e4lsning till mitt tjugo\u00e5riga jag. Och vi g\u00f6r det forfarande bra. Ta mig tusan va bra.<\/p>\n
![\"dsc_1584\"](\"https:\/\/blogg.land.se\/johannaikulla\/wp-content\/uploads\/sites\/22\/2018\/01\/DSC_1584-1024x680.jpg\")
<\/p>\n
Och vintern \u00e4r fortfarande lika vacker. Och jag h\u00f6r fortfarande ”Kopp\u00e5ngen” i mitt huvud n\u00e4r jag blickar upp mot tr\u00e4kyrkan fr\u00e5n v\u00e5r lilla g\u00e5rd. Men jag k\u00e4nner mig lugn och trygg i att jag f\u00e5r g\u00f6ra saker p\u00e5 mitt s\u00e4tt, att det inte \u00e4r s\u00e5 noga med vad andra t\u00e4nker. Det \u00e4r det fina med att snart vara trettio och inte tjugo. Klapp, klapp p\u00e5 axeln, mitt tjugo\u00e5riga jag. Jag tycker du var modig och bra.<\/p>\n
Nu hoppas jag kunna klappa riktiga tjugo\u00e5ringar p\u00e5 axeln ist\u00e4llet. S\u00e4ga att de klarar sig fint. Det \u00e4r inte s\u00e5 noga. Det viktigaste \u00e4r att v\u00e5ga. Att f\u00e5 testa att g\u00f6ra saker p\u00e5 sitt s\u00e4tt. V\u00e4gen l\u00e4r inte bli spikrak, men det \u00e4r inte det som \u00e4r meningen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r s\u00e5 l\u00e4tt att bli hemmablind, men jag g\u00f6r mitt b\u00e4sta f\u00f6r att l\u00e5ta bli. Vyerna fr\u00e5n v\u00e5rt hus \u00e4r fantastiskt vackra, och kanske s\u00e4rskilt s\u00e5 h\u00e4r \u00e5rs. Eller \u00e5tminstone s\u00e5 p\u00e5minns jag om hur jag blev helt tagen av vyerna n\u00e4r vi precis kommit till Kulla och det var december \u00e5r 2008. Snart…<\/p>\n","protected":false},"author":336,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":[],"categories":[7],"tags":[],"yoast_head":"\n