Vatten – en resurs som inte är oändlig

15 juli, 2018
Kategori:

Den senaste tidens torka har fått varenda människa att inse att Sveriges vattenresurser inte är oändliga. Ändå tycker landsbygdsministern Sven-Erik Bucht inte att det finns behov av en lagstiftning kring prioriteringsordningen för svenskt vatten. När det är precis det som behövs. Innan katastrofen är ett faktum.

Trots att blasten borde vara femtio sextio centimeter höga har tillväxten avstannat till följd av torka.

Som bondson har jag ända sedan barnsben fått höra människor beskylla bönderna för att vara orsaken till landets torka. ”Det är klart att grundvattennivåerna sjunker när bönderna vattnar dygnet runt” är en föreställning som figurerat såväl bland allmänheten som i miljökretsar. För bara några veckor sedan konfronterade en tidigare politiker (MP) mig med just de orden: bönderna vattnar som om det inte fanns någon begränsning i antal liter vatten vi kan ta ut ur grundvattnet. Det är helt orimligt att bönderna bevattnar som man gör idag.

Böndernas bevattning står för ynka 3 % av den totala vattenkonsumtionen i Sverige.

Men är det verkligen det? Enligt Statistiska Centralbyrån (SCB) står svenskt lantbruk för ynka 3 % av landets vattenförbrukning, medan industrin står för 67 % och hushållen för 23 %. Av industrins förbrukning står bara massa- och pappersindustrin tillsammans med tillverkare av kemikalier och stål- och metallverk för 76 % av förbrukningen. Näringar som visserligen är viktiga för ekonomin, men som i händelse av en extrem torka kan stängas när som helst. För vem behöver kopieringspapper, stålbalkar och avfettningsmedel när vi varken har tillräckligt med vatten att dricka eller mat på bordet? Är det inte dags att förbereda Sverige på en av framtidens absolut största hotbilder: vattenbristen? Den dag vattnet inte räcker till oss alla och vattnet blir en handelsvara (den utvecklingen syns redan idag på ett flertal platser runt om i världen där företag tillåts äga vatten) som sedan distribueras till de som har råd att betala.

Vatten är en resurs – en tillgång – vars användningsområden måste lagstiftas för att undvika att multinationella företag lägger vantarna svenska och globala vattentillgångar.

– Jag tror att fler börjar inse att Sverige inte är osårbart när det gäller vattenförsörjningen. Vi har börjat förstå att vi måste planera och skapa strukturer i samhället för att säkerhetsställa att alla får det vatten de behöver, säger Pär Aleljung, vattenexpert på Livsmedelsverket i en intervju tidigare i veckan med Dagens Industri. Trots insikten att Sveriges självförsörjningsgrad sjunker och att vi blir alltmer sårbara för omvärldens påverkan (vad händer om importen av livsmedel stryps) menar Livsmedelsverket att de aktörer som hittills diskuterat frågan om prioriteringsordning för dricksvatten är rörande överens om att prioritera dricksvattenuttag och industri. Inte ett enda ord om lantbruk, djur och självförsörjningsgrad. Jag måste erkänna att jag blir mörkrädd!

 

 

 

 

 

Skogsbrand – så gör du för att skydda dig
Vandra – en inspirationsbok av Angeliqa Mejstedt