\u201d\u00c4r det n\u00e5gon som \u00e4r frisk?\u201d skrev jag sist jag h\u00f6rde av mig. D\u00e5 var det fortfarande lite med skratt i r\u00f6sten, \u201dvi kanske redan har haft Corona\u201d. Haha. Skoj. Sen fastnade skrattet i halsen.<\/p>\n
Vi har varit sjuka och hemma allihop och man vet ju f\u00f6rst\u00e5s inte om det \u00e4r en vanlig influensa eller inte. F\u00f6r oss spelar det ju heller inte s\u00e5 stor roll, det \u00e4r ju v\u00e5ra \u00e4ldre vi \u00e4r oroliga f\u00f6r. Vi tr\u00e4ffar dem f\u00f6rst\u00e5s inte nu, men hoppas p\u00e5 att vara friska snart s\u00e5 att vi kan g\u00f6ra det igen.<\/p>\n
Det h\u00e4r med att vara hemma med sjuka barn och vuxna i fyra veckor \u00e4r ju annars en\u2026 intressant\u2026 upplevelse. Vi pendlar mellan att g\u00f6ra varandra vansinniga och vara s\u00e5d\u00e4r h\u00e4rligt n\u00e4ra.<\/p>\n
Vi kramas mer \u00e4n vanligt.\u00a0Minstingen Olle vill inte sitta sj\u00e4lv och kolla Bolibompa, han vill vara i famnen. Intill oss, hela tiden. Pratkvarnen August slutar aldrig ber\u00e4tta om drakar, dinosaurier och sin l\u00e5tsaskompis Arvid som g\u00f6r hyss h\u00e4r hemma.<\/p>\n
P\u00e5 gott och ont har vi varit med varandra alla dygnets vakna timmar, det \u00e4r man ju annars mest under semestern.<\/p>\n