Helvetesplätt i ny kostym

11 september, 2017
Kategori:
En övervuxen del av trädgården framför huset.

På finaste och mest synliga platsen i min köksträdgård finns en yta som är omöjlig att odla. I flera år har jag försökt. Nu gör jag en drastisk förändring och hoppas på bra resultat.

Alla har väl ytor i trädgården som ser halvskruttiga ut. Såna där som får halta med för att tid och ork eller en massa andra saker inte klaffar. De senaste två åren har jag haft fullt upp med graviditet och nyfödd och helt enkelt inte mäktat med de större insatserna. Jag har känt mig väldigt nöjd med att helt skjuta upp vissa göromål till senare.

Att fylla trettionio för några veckor sedan var fördelaktigt. Jag fick flera trädgårdsrelaterade födelsedagspresenter och en av dem var en arbetsdag i trädgården, dedikerad helvetesplätten. Helvetesplätten är det första som syns när vi kommer in i trädgården och den som tänkt göra något åt den var min vän Friederike som gav mig två händer extra att förfoga över en dag.

 

Massor med ogräs.
På bara ett år har ogräset helt tagit över och spridit sig in i kringliggande kvarter och gångar.

 

Varför kan jag inte odla här?
Ända sedan köksträdgården anlades 2011 har jag envist odlat här på olika sätt, mestadels rakt ner i backen i bäddar, men också i pallkragar ståendes på lastpallar ovan mark. Inget har funkat. I närheten står nämligen två stora askar och deras rötter har packats hårt i jorden. Ju mer fint organiskt material jag lägger på desto gladare blir askarna. Virrvarret av rötter suger åt sig alla näring och fukt. Ett exempel är en bädd med sommarblommor som jag trots allt sådde i år. Blommorna blev bara 10-20 cm höga,  rosenskäror, blåklint och vallmo som annars blir riktigt höga och yviga. Ingen näring, ingen fukt och ingen tillväxt.

För att samsas om ytan har jag försökt odla i pallkragar, ståendes rakt på jorden, och byggt ordentligt på höjden. Ett år tryckte askarna upp sina rötter nästan 70 cm upp i en kompostlåda med potatis, varpå materialet sedan blev svårt att använda på grund av alla rötter. Ingen bra idé det heller alltså.

Mitt senaste försök har varit att odla i pallkragar ståendes på lastpallar med markduk och tidningar i botten, utan kontakt med marken alltså. Det har gått bra, men kräver mycket passning med vatten och en hel del grävning för att ge maskar och mikroorganismer en bra miljö där i lådan.

 

En säck med plantor
Plantor av liguster och isop har grävts upp och mellanlagras i säckar innan omplantering på annan plats.

 

En ogräsbevuxen del av trädgården.
Kanten mot gången av flis har rensats från ogräs och smultron. Mycket fin jord har grävts bort och sparats.

 

Täcka med flis
När jag fyllde år fick jag alltså en öronmärkt trädgårdsdag av Friederike – nu ska vi fixa helvetesplätten.

Min nya idé är att täcka hela ytan med markväv och träflis, till en början. Täckningen kommer att kväva det mesta av ogräset under några år och förhoppningsvis ser inte askarna så stor idé i att tränga upp rötterna mot träflisen. Och om de ändå skulle göra det är det inte så stor skada skedd.

Det första vi gjorde var att lyfta bort alla halvmurkna odlingslådor som kantat in det här kvarteret. En del av jorden är riktigt fin, matad med bokahi-kompost under många år, så jag fyllde upp stora krukor och tråg för att använda på annan plats.

Sedan rensade vi upp alla smultron som spridit sig ut i huvudgången genom köksträdgården och fixade till kanten. Ingen växtlighet finns kvar där nu. Allt ogräs och alla smultronplantor har vi kastat tillbaka till plätten.

Runt platsen har jag tidigare planterat isop och liguster. Plantorn har inte tagit sig alls i konkurrens med askarna så de grävde vi upp. Det här arbetet tog nästan hela förmiddagen.

 

Sara lägger ut en stor markväv.
Den stora markväven hindrar en del av ogräset att växa fram i flisen. Det tar ett-två år för ogräset under att kvävas.

 

Nästa steg var att täcka med markduk. Jag har använt samma slags plastduk som finns att köpa på mindre rullar i trädgårdsbutiker, fast från en mycket större rulle köpt på nätet från en anläggningsfirma. Hela rullen rymde 100 kvm duk från början. Den har varit mycket användbart till platser där jag snabbt behövt gömma fula ytor och täcka med flis, som runt tunnelväxthuset och vid vår uteplats på södersidan. I den bästa av världar hoppas jag kunna ta bort duken senare, men just nu är den en bra quick-fix för småbarnsmamma med många järn i elden och fyller en mycket bra funktion.

Över väven har vi efter förmåga snickrat en sarg av gamla reglar. Det lutar bedrövligt här och var men sånt bekymrar mig inte. När det så småningom är fullt av frodiga växter syns inte en sned bräda eller felaktigt islagen spik.

Nu ska hela området fyllas med träflis. Jag har några mindre högar kvar från en laddning jag köpte för två år sedan. Det var 40 kubikmeter och mestadels har använts till en uteplats och att täcka runt tunnelväxthuset.

 

Hela ytan är täckt av markduk.
Ytan är cirka 6 x 5 meter stor och ett av fem huvudkvarter i trädgården.

 

Vad ska det bli?
Det finns några saker jag är sugen på att prova och som ännu inte blivit av. Det första jag tänker göra är att anlägga en straw bale garden här. Det är en halmbalsodling, som helt enkelt bygger på att halmbalar placeras ut i olika formationer och att jag sedan odlar direkt i dem. Jag ska skriva mer om det när jag börjar bygga odlingen. Googla gärna på straw bale garden om du är nyfiken, det går också att knarka läckra bilder på Pinterest sena kvällar.

Om jag lägger halmbalarna rakt på flisen räknar jag med att de stora träden bredvid kommer att tränga upp sina rötter där. Därför planerar jag att lägga ut överbliven växthusplast under halmbalarna som en barriär. Jag återkommer med detaljerna i planen sedan.

När jag provat halmbalsodlingen kan jag antingen fortsätta den odlingen, om det går bra, eller göra något annat. Åttaåringen vill absolut ha ett litet växthus och en mini-trädgård här. Ett litet växthus skulle vara fint, kanske med en tillhörande kruk- eller bänkodling av något slag.

Något som jag absolut bestämt mig för är i alla fall att ordna ett bevattningssystem till den här platsen. Det är väldigt soligt här och oavsett om jag odlar i halm eller kruka eller växthus så vill jag ordna bevattningen så att den inte släpar efter. Det är mycket svårare att odla i krukor och pallkragar jämför med att odla rakt i backen, eftersom odlingsplatserna så lätt torkar ut.

 

En träsarg över markduk.
Några improviserade lösningar på nivåskillnader. När växterna väller ut över kanten i ett frodigt kaos kommer det att se så fint ut!

 

På bara några timmar ändrade ytan helt karaktär och ingenting av den hemsk, ojämna ytan syns längre.
På bara några timmar ändrade ytan helt karaktär och ingenting av den hemsk, ojämna ytan syns längre.

 

Två tjejer som står bredvid varandra.
Vi som gjorde det – Friederike Hector och Sara Bäckmo.

 

Snabbare med två
Söndagen var helt fenomenalt bra. Stort tack till Friederike som högg i trots snuva! Det går så otroligt fort att jobba när man är två, det blir liksom färdigt i ett huj. Nu har jag lite flis kvar att skotta, men några kärror om dagen så är det snart ordnat. Det ska bli roligt att se resultatet.

För att göra dig lite avundsjuk avslutades vår dag med en kladdkaka med blåbär under skogspromenad i underbart höstväder och så mycket svamp att det inte ens var lönt att plocka allt eftersom vi inte klarade av att bära mer. Vilken härlig höst!
/Sara Bäckmo

Monty Don och medierna
Om värme i tunnelväxthus