Lättodlad piplök ger fin skörd

14 oktober, 2015
Kategori:
Nyskördad illgrön piplök ligger på en stenmur.

Den här löken tipsar jag alla om som besöker min köksträdgård. Vill inte vara utan den en enda säsong. Det är en riktig läckerbit!

Piplök är en lök med stor ihålig blast. Den ser ut som en jättestor gräslöksplanta ungefär. Jag har flera sorters piplök i trädgården och använder dem på olika sätt. Dels har jag plantor som jag odlar och sköter som fleråriga. De växer som gräslök och sköter sig själva under säsongen. Främst under våren skördar vi blast till sallader och matlagning.

Men den riktiga pärlan är den jag odlar som ettårig. Jag har snöat in på sorten ‘Evergreen’, men det finns säkert likvärdiga sorter. Poängen med den här är att jag odlar den på ett ungefär som purjolök, och använder som purjolök också. Den är helt suverän.

 

Jag håller ett knippe piplök i handen.
Stjälkarna är ljusa och spröda och goda i både varm och kall mat eller tunt skivade på smörgås.

 

Bilderna i inlägget är tagna nu mitt i oktober och löken är fortfarande frodig, grön och fin. Och smakrik. Eftersom jag odlar den som ettårig får jag ingen skörd under våren, då har vi annan lök istället, utan använder den under sensommar och höst. Som du ser sitter blasten på den här sorten ganska långt upp på plantan och själva stjälken i sig är ganska lång. Om plantorna täcks precis som purjolök görs blir stjälken vit och spröd och oerhört läcker. Jag odlar gärna piplök som ett komplement till purjo, som kan vara knivig att få fin skörd av vissa år.

Jag sår piplöken i små pluggar (alltså i brätten med många små celler i) med tre-fem frön i varje plugg. De går också bra att bredså, men då sår jag dem inte i kluster. När plantorna är lagom stora sätts de ut i de kluster de såtts i, alternativt sätter jag ihop ett gäng av de plantor som bredsåtts. Klustren gör att plantorna kan odlas ganska tätt och på så sätt får jag stor skörd på liten yta. Istället för att de sätts en och en i en lång rad, står de alltså i små grupper och växer lika fint ändå.

 

Piplök står på rad i landet.
I mitten av oktober är löken fortfarande grön och fin och ett bra komplement till övriga grönsaker som finns att skörda.

 

Bilden visar den gröna blastens fäste i lökstjälken.
Det fina med piplöken är att hela löken går att använda, både bas, stjälk och blast.

 

När de skördas kan jag antingen skörda hela klustret på en och samma gång, eller lirka loss lök för lök. De som blir kvar i landet växer ytterligare och blir stora och fina till hösten. Gårdagens skörd ska jag använda till nya laddningar grönsakspulver och grönsakssalt.

Och när mycket av växtligheten klingar av står piplöken fortfarande i givakt i landet. Tacksamt kan jag skörda färsk lök och tillsammans med utbudet av purjolök drygar vi ut användningen så att det dröjer ytterligare innan vi behöver börja knapra på den lagringsdugliga gula löken. Köksträdgården är fantastisk!
/Sara Bäckmo

Veckans mat med egenodlade grönsaker 24
Ny bädd för vinterodling