Inte så himla pittoreskt

Det går inte att göra det här huset pittoreskt. Det är vad det är, det är en halvgammal sommarstuga som byggdes ut för att passa min pappas idéer, idéer som han fick under mitten av 90-talet. Det är en stilepok som aldrig bör (får!) komma åter.

Pappa hade sådana storslagna planer för det här huset, men när det brann och allt blev förstört så valde han att ta försäkringspengarna, istället för att låta bygga upp huset igen. På ett sätt var det ju bra. Nu kan jag bygga som jag vill.

På ca 700 000 andra sätt var det väldigt dumt. Pappa hanterade inte pengarna så som han borde gjort, han köpte en halvgammal Merca, en cab, och jag såg besvikelsen i hans ögon när han hämtade mig på busstationen i Karlstad, bara för att han såg besvikelsen i mina. Bilen var SKITFUL.

Sen satte pappa min mamma och hennes kille Göran på att först tvätta stugans väggar och tak och sen spärrmåla allting. Det var ett jävla jobb. När det var gjort bestämde sig pappa för att hyra ut huset till ett tveksamt par med fem ungar och en märklig förkärlek för plastfärg. De skulle inte behöva betala hyra, de skulle få renovera upp huset istället som betalning.

Det var nog kanske det dummaste som han någonsin gjort, i hela sitt liv. Nu vet jag ju inte allt som han har gjort, jag kan ha fel, men när jag ser allt som de här människorna har förstört därute blir jag liksom ledsen ända in i  mitt allra djupaste, en liten del av mig som jag gör mitt bästa för att inte ha någon kontakt med. Min mammas och pappas hus, som de byggt tillsammans och gjort så fint, övermålat med plastfärg. I fönsterfodren kan man fortfarande se ungarnas kladdiga fingeravtryck. Jag avskyr dem, kommer aldrig förlåta. Inte ungarna, alltså, de kunde ju inte hjälpa det. Men de andra människorna. Hatar.

 

Och sen, när allt gammalt var övermålat och golvbrädorna var uppspikade som panel och de hade klistrat upp tapetbårder rakt på de vitputsade väggarna och slagit upp fyra barnrum i det som var tänkt att vara en sal, ja då var det dags för mig att ta över huset.

Det är här jag är nu. Välkomna.