Grävmaskinister alltså

Något av det vackraste jag vet är synen av en redig grävmaskin på tomten. Då vet jag att det händer grejer.

Jag har inga problem med att främmande män plöjer min jord, så att säga. Tvärtom. Nu är det ju en kille som jag känner väldigt väl som plöjer (i alla fall just nu) – Jonas. Ni ska få träffa Jonas på riktigt så småningom.

Men alltså själva grejen med att ha en stor grävmaskin på gräsmattan, jag blir så lycklig! När folk är hemma hos mig och gräver får jag en sån energi, allt kan fixas samma dag, inget är omöjligt, ingen måste bryta ryggen. Jag satte Jonas på att flytta några gamla betonglådor som har stått i slänten så länge som jag kan minnas, kvadratiska lådor som det har vuxit mossa på och som passar perfekt som blomlådor.

Jonas lyfte upp de där lådorna lätt som en plätt. Satte dem framför altanen som han själv har byggt, utanför fågelhuset. Nu måste jag bara bestämma mig för vad jag ska plantera i dem. Mamma föreslår björkspirea, men jag vet inte ens vad det är.

Förslag?