Att måla en gavel

Förra helgen var mina bästisar Jonas och Carl och hälsade på. Det skulle egentligen kommit jättemycket folk, jag skulle ju ordna en måla-gavel-och-dricka-öl-samtidigt-fest, men så glömde jag att påminna folk om datumet så det var bara Jonas och Carl som kom. Det spelade nu ingen roll eftersom Jonas jobbar för fyra. 

Vi började med att borsta den helvetes jävla gaveln, ett arbete som är så jobbigt, så otillfredsställande, så erbarmeligt tråkigt att jag bara vill lägga mig ner och dö. Så Jonas borstade det mesta. Då passade jag på att klippa ner lite av rosenhäcken som stack oss på benen när vi försökte borsta, och Carl hjälpte till.

Sen, efter vad som verkade som månader av borstning, blev det dags att måla. Och lika tråkigt som det är att borsta, lika roligt är det att måla. Gaveln blev så fin, och det krävdes verkligen färg på den så att det känns som att den är en del av resten av huset. I ungefär femton år har det inte känts så.