Det tar sig

Min mamma fick ett växthus av mig när hon fyllde sjuttio. Hon har alltid velat ha ett ute på landet men det har inte blivit av, det fanns väl viktigare saker att lägga pengarna på tyckte hon så därför köpte jag henne ett utan att fråga. Hon blev överlycklig. Och det har var alltså första sommaren för mamma med växthus.

Mamma planerade mycket noga vilka slags grödor hon skulle driva upp. Tomater och gurka skulle hon ha, och så massa olika sorters kryddor. Potatis i pallkragarna utanför, lite morötter, och rödlök. 

Det visade sig vara en mycket bra investering, det där växthuset. Det tog sig. Allt tog sig. Under juli leverade mamma de största gurkorna jag sett , Göran tjuvade tomaterna så bra att plantorna dignade i augusti, vi fick stötta upp dem med grova grenar, vi lindade och knöt och fixade. Svällande zuccinis, meterhög oregano och skinande paprikor, ja den här odlingssommaren har varit en riktig framgångssaga hos Hellquists. Därför har jag kunnat ta alla hemmaodlares hundratals instagramuppdateringar med en ny sorts ro, jag blir inte lika provocerad som jag brukar när någon lägger upp en bild på lila morötter och konstaterar hur underbart det är att kunna plocka sin lunch i trädgården. För det har nämligen jag också kunnat göra. Inte för att jag har gjort det så mycket. Jag gillar färdigmat. Varma koppen och sånt.