Man måste känna någon som kan spröjs

Det här är Bosse Berglind. I många år arbetade han som slöjdlärare men nu har han gått i pension och driver ett eget litet finsnickeri i Grums och ja, jag älskar Bosse. För Bosse kan göra spröjs.

Mitt hus är ett myller av olika sorters fönster. Det är olika storlekar och fasoner på vartenda ett och det driver mig fan till vansinne. Jag vill ha likadana fönster. Helst ska de sitta exakt lika långt ifrån varandra också. Jag älskar symmetri, men å andra sidan – vem gör inte det?

Vid poolen lät pappa sätta in fyra kvadratiska hiskeliga fasta fönster utan spröjs. Det ser inte klokt ut. Så jag ringde Bosse. Bosse kom ut och mätte upp fönstren (som trots att de ska vara lika stora skiljde flera centimeter i storlek, pappa fick dem väl billigt) och har nu tillverkat fuskspröjs till vart och ett av dem. Hämtade dem igår. Nu ska mamma och jag måla dem med linoljefärg och sen ska de fästas i karmarna och då kommer huset se helt annorlunda ut. Enhetligt. Ja man kan ju också byta ut fönstren men det är ett sånt jäkla jobb, och eftersom Bosse går på en i sammanhanget ganska blygsam timpenning så blir det här det allra bästa alternativet. Så glad för mina nya spröjs!