Jag sov på saken

Jag såg på Malou efter tio nån dag om hur hjärnan funkar när man är hungrig. Hjärnforskaren Katarina Gospic var där och förklarade ett och annat, och bland annat tipsade hon om att man kunde vänta tre minuter om man såg en chokladboll eller vad det nu var, för då fick hjärnan chans att verkligen ta ställning till huruvida den verkligen ville ha den där chokladbollen eller ej. Och inte bara gå på impuls. Det fastnade i mig av nån anledning.

När mamma och jag var på stan igår var vi inne på Evensen antik på Upplandsgatan. Fru Evensen har väldigt fina saker och jag hittade en linneduk som jag tänkte skulle passa så bra till jul. Det var en redig anrättning, ihopsydd på mitten och kraftig, nästan lite stickig. Skitbra duk, sa Evensen, men mamma rynkade på näsan åt att den kostade 650 spänn. Jag tog det mogna beslutet att sova på saken. (Och att först gå igenom mitt eget linneskåp.)

Idag när jag vaknade så ville jag fortfarande ha duken. Så då gick jag och köpte den. Kände mig vuxen och genomtänkt. Ja mer spektakulärt än så är inte livet just nu.

Gud va jag inte hoppas att någon som jag vill ligga med läser den här bloggen. Skulle ALDRIG ligga med mig själv.

Här är duken från andra hållet: