Två nya familjemedlemmar!

När jag hittade de här fejkmarmor-piedestalerna på Metropol fick jag en mindre orgasm. Det är så här jag vill att hela världen ska se ut typ.

Lade således ett ganska rimligt bud, vann dem, och plockade upp dem idag. När mamma fick se dem sa hon först ojäjäjäjäj, men sen föreslog hon att hon kunde ge dem till mig i julklapp, eftersom det här tydligen är året då all hennes fantasi dog.

           

Jamen det var väl underbart? De är alltså gjorda i trä, en ganska lätt variant, och sedan målade och lackade så att de ser ut att vara av marmor.  Ska ha dem på varsin sida i vardagsrummet, med varsin gigantisk ormbunke på. Jag tänker mässingskrukor. Jag tänker Bloomsburygruppen. Jag tänker att jag måste leja någon fattig konstnär som kan fylla mina stockholmsvita väggar med antika dramer i akvarell.

Säg inget till Kakan Hermansson bara. Ingen är så svag för fejkmarmor som hon, och jag har på riktigt inte vågat berätta för henne om mitt fynd. Det kommer göra för ont i henne.