På återseende!

Det var riktigt svårt att lämna landet den här gången. Syrenen stod i full blom och hela stället vilade i sån tung syrendoft. Mamma stapplade runt i trädgården på sin krycka och inspekterade alla blommor, löjtnantshjärtat som slagit ut och liljekonvaljerna som snart har blommat över. På kvällarna kom doften från kaprifolen i små lätta vindpustar. Jag tänkte att en trädgård måste vara det bästa man kan ha om man vill vara i nuet. När vi gick rundan, mamma och jag, så var jag verkligen bara just där, just då. Titta där har en fågel bosatt sig i holken i aspen! Kolla va mycket knopp det är på rosen. Jävla myror, kan de aldrig låta pionen va ifred?

Jag ska bli bättre på att njuta av det jag har. Att faktiskt ligga och slappa i solstolen, istället för att måla om den. När jag låg där så kände jag mig faktiskt så nöjd, och lite stolt över mig själv också att jag hade en pool att ligga vid. Det hade jag inte vid den här tiden förra året. Jag låg ganska länge i solstolen och myste över min egen förträfflighet.

Men i söndags kunde jag inte hålla mig längre. Så då målade jag spjälorna till trädgårdssoffan och slipade och målade en av bänkarna också. Och sen gav jag mig på att borsta en dörr också, någon timme innan tåget skulle gå. Det var också ganska skönt.

Om en vecka är jag tillbaka! För gott!