Ulrika lär mig gjuta

Jag berättade ju hur lätt det är att göra saker på landet. Allt finns redan där, både material och kunskap.

I månader har jag tjatat på min granne Ulrika att hon ska lära mig att gjuta krukor. Hon gjuter allt möjligt, ljusstakar och fat och krukor, som hon säljer hemma på sin loppis (Skitbra loppis för övrigt, köpte fem korgstolar av henne för en hundring). Jag orkar aldrig läsa instruktioner, somnar direkt, jag tycker det är bättre att lära sig genom att göra.

 

I helgen blev det så äntligen av. Ulrika kom i Volvon i full gjutningsmundering och en cigg i mungipan. Vi skulle gjuta trädgårdsurnor.

 

Så, med risk för att ni somnar (och ni vet säkert redan hur man gör, det vet tydligen alla), gör så här:

• Ta en redig plastkruka utan alltför många hål i botten. (om det finns några småhål kan man tejpa med silvertejp)
• Ta en mindre kruka.
• Olja in den stora invändigt och den lilla utvändigt.
• Blanda cement med vatten så att det blir som en gröt.
• Häll gröten i den stora krukan.
•  Sänk ned den lilla i den stora, lägg i stenar och tejpa så att den håller sig på rätt ställe.

 

Om du vill ha hål för dränering, tryck en kork genom botten på den lilla krukan. Sen får det stå och bränna i minst två dygn.

 

Jag lämnade mina krukor ute över natten och när jag vaknade på morgonen, eller ja vid halv tolv för att vara ärlig, då hade det spöregnat i flera timmar så jag har ingen aning om hur krukorna blir. Men det är ju så jag lär mig.

Ulrika jobbar som en sån där uppkörningskontrollant. Hon har ett jävla tålamod med folk. Det är bra.