Andreas ska öppna loppis!

När jag var ute på landet senast så passade jag på att hälsa på min gamla kompis Andreas. En kväll bombarderade han mig nämligen med bilder på saker som han hade kommit över billigt, och så berättade han att han hade för avsikt att öppna loppis i huset där han bor.

”Jag kan få tag på allt! Säg bara till om det är något du behöver.”

Jag var ju såklart tvungen att se det med egna ögon. Så i helgen åkte jag och min kompis Hanna dit.

Andreas satt på verandan och slipade bort färgen på ett gammalt teakbord när vi kom. Han har förälskat sig i teak, sa han.

Jag har känt Andreas sen jag var sexton år gammal. Han och hans morfar jobbade för min pappa, morfarn var snickare och Andreas hjälpte honom när huset skulle byggas ut. Han la bland annat stenen runt hela huset och detta minns jag mycket väl för jag iakttog honom noga när han bar sten och sen la den omsorgsfullt i fina mönster, han hade muskler på ställen som jag inte trodde det var möjligt att ha muskler på. Och han jobbade så tyst och målmedvetet. Innan jag skulle fylla sjutton så retades jag med honom och frågade vad han hade tänkt köpa till mig, och sen på min födelsedag så kom han med ett paket. Det var en midjekort T-shirt med amerikanska flaggan på. Jag blev överlycklig. Det var en så fin gest, att han hade åkt in till HM i Karlstad och gått omkring där och funderat, hmmm…. undrar vad Hanna gillar för kläder? Den här kanske? Den visar ju i alla fall hela magen!

Vi har hållit kontakten genom åren, dock extremt sporadiskt. För ett par år sen var han ute hos mig och grävde bakom huset där grunden höll på att vika sig inåt. Och så röjde vi sly nere i dammen och så sågade han av en av de bärande balkarna på verandan med motorsåg på fyllan. Men det löser sig. Jag ska ju ändå göra om verandan.

Andreas hus var inte riktigt sig likt när jag var där. Det var grejer precis överallt. Den enda fredade zonen var hans sovalkov där han har sängen och teven. I övrigt var det belamrat med lådor i olika storlekar och möbler, julgranar i plast, lampor och tavlor.

Dörren till verandan var söndersågad och lagad. ”Kattlucka” konstaterade Andreas. Han hade ytterligare sjutton kattluckor i huset, som han har sågat upp med motorsåg, men nu har katten flyttat hem till grannen så nu behöver han inga kattluckor längre.

Andreas är med i olika grupper på Facebook, där folk som behöver bli av med grejer kan annonsera och så kommer Andreas med släpet och hämtar. Han hade mycket fint, men det som jag ville köpa av honom ville han absolut inte sälja för det råkade vara saker i teak och han är som sagt nyförälskad i just det träslaget.

Åkte därifrån med ett löfte om att han skulle hålla utkik efter markskiffer till mig. Han hade några högar med takskiffer men visst kan man inte använda det till stenläggningar?

Om han får tag på ett billigt parti kanske han kan hjälpa mig att lägga dem också. Och så upprepar sig historien, tjugo år senare.