Hemma hos Nour!

I helgen var jag hemma hos min kompis Nour. Det är något speciellt med Nours lägenhet. Det känns nästan som man bor där själv.

Nour har flaskor med färgad sand och stringhyllor med samma seriealbum som jag själv har. Hon gillar skåp. Hon inreder för sig själv men trots det, eller kanske just därför, känns hennes hem så inbjudande. Eller inbjudande är fel ord för jag tror at Nour skiter fullständigt i om folk känner sig bekväma i hennes soffa eller ej.

Nour hade köpt på sig nån gammal Nintendo-konsol och spelade det enda tevespel som jag någonsin varit i kontakt med, Super Mario whatever, åttabitars? Jag testade att spela det. Jag mindes hur det kändes när jag satt hemma hos min första pojkvän Erik, någon gång där i början av 90-talet. Jag var så dålig på tevespel men jag var så kär så jag höll god min.

Eftersom jag inte är kär i Nour (och jag är en av ganska få) så kunde jag släppa loss mitt riktiga jag när det gäller spel. Jag blir arg och otrevlig när jag är riktigt dålig på något som jag helst skulle vilja vara bra på. Det känns ju som en sån rolig grej? Tevespel? Jag vill vara bra på det! Men tyvärr är jag riktigt dålig på Super Mario whatever. Jag dör direkt. Jag eldar upp mig och sen dör jag. Det är totalt meningslöst för mig att ägna mig åt den aktiviteten.

Istället lät jag Nour bjuda mig på olika alkoholhaltiga drycker som hon hade köpt när hon var i Portugal. Vi drack grönt vin och nån spritsort som hette Aqua Dente, skitgott!

Sen tänkte jag att jag skulle göra lite nytta så då gick jag omkring i lägenheten och försökte fota Nours fina skåp, och hennes nya kök som hon fick när Arga Snickaren var hemma hos henne.

 

Jag vill att Arga Snickaren kommer hem till mig också. Och gör om hela mitt kök. Låt honom skälla, låt honom gorma, jag har sagt att jag vill ha ett billigt kök och billigare än så kan det väl knappast bli? Vad spelar det då för roll om Anders Övergård skäller lite på en? Vad kostar ett kök? Det lär vara värt det.

Efter att jag hade slitit som ett djur för den här bloggen åkte vi in till stan och käkade middag på Habibi med Karin Winther, som fick konstiga moderskänslor för mig och min brutna fot och försökte skydda mig från fulla killar med yviga rörelser, gulligt. Jag testade lustgas för första gången och trodde att jag skulle somna där och då över tallriken med blandade rätter (oströra i nåt flarn, lammkorvar, stekt ägg och hoummos) så jag åkte hem och lade mig och kunde såklart inte somna för allt i världen. Och det var den dagen.