Rasmus fimpar måsen

För ett par somrar sen var jag med min dåvarande kille på bakluckeloppis i Göteborg och köpte mig en flygande trut i trä. Jag hade väl sett nåt liknande hemma hos någon av mina rikare kompisars föräldrar när jag var liten. Ni vet, de som bodde i villor på Sommaro och hade massa böcker och läsfåtöljer och lammskinn och en träfågel hängandes från taket. Det kanske bara var i Värmland som trämåsen var en klassmarkör. Eller det kanske bara var i mitt huvud.

I vilket fall, jag köpte den där truten av ett äldre par på bakluckeloppisen och när jag kom hem till Grums skickade jag upp någon vig kompis att knyta fast den i en av de övre bjälkarna. Där har den hängt sen dess och stört mig. Jag ångrade mig efter en dag, jag orkar inte med alla djur överallt. Jag köper alltid djur som prydnader. Uppstoppade djur, djur i porslin, i konstmassa, betong, glas, djur som är byggda av olika snäckor, djur i lera, djur överallt. Men jag vågade såklart inte klättra upp och plocka ner den. När grannbarnen kom och hälsade på försökte jag skicka upp dem på bjälkarna men de vågade inte heller.

Rasmus vågade. Och nu är truten väck. Och det blev en jävligt lång historia om egentligen ingenting.