Äg så kan du äga

Det är sjukt när jag tänker på vad jag har. Jag har en lägenhet i stan och två stora hus på landet.

”Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” tänker jag. Och svaret är – ingenting. Husen fick jag av pappa, eller såhär: han skrev över dem på mig när jag var i tonåren för pappa brände hemma och ville inte ha några egendomar ifall han skulle åka fast.

Han åkte fast. Och jag blev hemmansägare när jag var femton.

Ungefär tio år senare hade jag turen att bo i en hyreslägenhet i Stockholm som skulle omvandlas till bostadsrätt. Jag hade ju såklart inte pengar nog för att köpa loss den, men tack vare husen i Grums så kunde jag slippa topplånen. Jag sålde den lägenheten några år senare bara för att köpa en större, inne i stan. Och tack vare prisökningen på den lägenhet som jag bor i nu så kan jag ta lån för att finansiera underhållet och renoveringarna på husen i Grums. Samma hus som gjorde det möjligt att köpa lägenhet i Stockholm till att börja med.

Är inte det så sjukt orättvist? För att kunna äga, så måste du först äga. Eller ja. Åtminstone bli betrodd med lån.