Gissa är borta

Min pappas hund Gissa är död. Hon blev nästan fjorton år gammal så det får man väl se som ett bra och långt hundliv.  Men det är sorgligt ändå.

Det var aldrig aktuellt att jag skulle ta hand om Gissa när pappa dog. Jag hade min katt och mitt jobb, och Gissa skulle aldrig kunnat bo i Stockholm med mig. Fast jag blev aldrig tvungen att ta ställning till det. Pappa hade redan sörjt för Gissas uppehälle innan han tog livet av sig. Hon fick bo hos pappas kompis Kari. Där har hon bott nu i sex och ett halvt år. Jag har träffat henne en gång om året ungefär, Kari brukar komma ut en gång varje sommar så jag får träffa henne.

Det var konstigt att se henne där med Kari. Att hon fortsatte existera utan pappa. De två var liksom alltid tillsammans. Att se hunden kuta över ängarna på landet som om hon inte hade ett bekymmer i världen, hon grävde sork och jagade min katt och var alldeles överlycklig, det var märkligt. Det var ju såklart bra att hon trivdes med Kari, men hon var ju min pappas hund. Inget känns bra när någon är död. Inget är som det ska. 

Det är sorgligt att Gissa är borta. Hon var härlig den hunden. Totalt orädd och fullkomligt lojal. Jag glömmer aldrig när grannens hund flög på vår Ässie, på grusvägen ute på landet. Ässie la sig på rygg för att visa att hon var ofarlig men grannhunden fortsatte att bita henne och hon skrek. Pappa och jag stod i trädgården och började springa när vi hörde hundtjuten. Men då hade Gissa redan lyckats ta sig ur bilen, hon hade klämt sig genom glipan i det nedvevade fönstret och satt av nerför backen. Pappa och jag såg när hon hoppade på den andra hunden för att försvara Ässie. Hon bet den inte, men hon morrade och sen ställde hon sig mellan, så att den inte skulle komma åt Ässie som fortfarande låg ner. Sen stod hon vid Ässie och vaktade tills hundjäveln hade pipit nerför hela backen, med svansen mellan benen. Vi var så stolta då, pappa och jag, så vi visste inte var vi skulle ta vägen. Våra hundar! De skyddade varandra!

Det är sorgligt att Gissa är borta men på något sätt, och det här låter kanske hemskt, så känns det ändå lite bättre. Nu kanske pappa har fått tillbaka sin hund.