”Det är inte bara och bara”

Min mamma är en förnuftig kvinna som inte fattar ogenomtänkta beslut. Hon är faktiskt så förnuftig att hon knappt fattar några beslut alls.

Och så går jag och köper mig ett gigantiskt kök, utan någon som helst planering i ryggen. Jag vet inte ens var jag ska förvara det i väntan på en snickare som jag inte vet hur jag ska få tag på.

”Det är inte bara och bara” säger mamma och skakar på huvudet.

Nej. Det är inte bara att köpa sig det där köket. Mamma har rätt. Det är en ganska stor renovering. Och investering! För även om köket var billigt så är inte hantverkare det. Ej heller materialen som fattas. Som en måttbeställd bänkskiva. Kakel. Klinker? Tapeter.

Och folk. Elektriker och rörmokare och målare.

Det är inte bara och bara. Hon har rätt. Jag är rädd. Imorgon åker mamma hem till Karlstad och sitt kök som hon har haft sen 1987, då hon flyttade in i lägenheten. Jag sitter ensam i Stockholm i mitt renoveringskaos. Jag vet inte vad som är värst.

(Målbild lånad från Marbodal. Jag vill ha sånt kakel. Och sån fix.)