Det här med att slutföra projekt…

Köket var väl officiellt klart i slutet av februari. Då packade snickaren ihop sina verktyg och stängde ett rätt lyckligt kapitel i vår gemensamma tillvaro. Sen var det bara småfix kvar. Det skulle jag styra upp själv.

Det var kanske lite svårare än jag hade trott. Elektriker var inte de lättaste hantverkarna att anlita, men till slut fick jag tag på en välvilligt inställd firma. Det kom en trevlig yngling och började greja. Sen fattades det nån dosa som jag var tvungen att köpa, och de återstående uttagen skulle kopplas in samtidigt som den där dosan, men så fick jag något annat för ögonen, kimonos tror jag att det var och den där dosan har jag fortfarande inte köpt. Så nu är det olika uttag i köket, och dessutom är det ganska mycket hål i väggen efter att ynglingen drog sladden fel första gången, men det skulle ändå målarna kunna fixa, jag var ändå tvungen att ringa dem eftersom bruket börjar lossna från väggen men jag har inte ringt några målare och därför är köket fortfarande inte helt klart. Det är exakt såna här småsaker som borde vara så enkla att ta tag i men som av någon anledning aldrig blir ordnade.

Herregud, det tuffaste i den här köksrenoveringen torde väl ändå varit att jag tillbringa större delen av hösten i mitt sovrum, utan vare sig kök eller vardagsrum eller ja, knappt sovrum heller då. När jag ändå har lyckats få så mycket gjort, och relativt smärtfritt dessutom, så känns det så snöpligt att falla på mållinjen. Så här ser det ut nu:

Målarna hade inte tagit bort uttaget som satt där tidigare innan de målade, så nu är det en fyrkant bakom mitt fina nya dyra runda uttag.

Lite goa hål i väggen!

Ja, det är ju bara att ta tag i. Men lusten försvann ungefär samtidigt som jag trodde att köket faktiskt var klart.