Eftertankens kranka skrikighet

Tycker ändå vi gjorde ett helt okej försök med att renovera torpet på ett någorlunda tidstypiskt vis.

Jag är nöjd med tapeterna i vardagsrummet, lite mindre nöjd med att möblerna och prydnadssakerna gör att allt ser ut som ett litet museum, men det går inte att prata med mamma om det. Köket var vi så nöjda med när det var klart, tycker att det håller sig även om det gränsar till skrikigt med den blåa färgen, och så gillar jag inte riktigt att allt matchar så bra.

Ja allt det här är egentligen icke-problem, huset står stadigt och är fullt beboeligt, men om man inte får snöa in på tapeter och bröstpanel då ser jag ingen riktig anledning till att snöa in på något överhuvudtaget. Man måste kunna vara ytlig för att orka vara djup. Hej.