Hålet

Jag tycker att allt går så långsamt. Det händer ingenting härute. Rosorna växer, mamma skördar gurka, i övrigt är det stiltje. Folk kommer och går.

Mammas gavel förblir omålad, och jag får inget nytt utekök den här sommaren. Jag får nöja mig med en diskbänk och en klotgrill. Det spelar ingen roll egentligen för vid det här laget är jag så trött på grillat att jag kan spy. Det enda jag vill äta är utspädd vegetarisk ärtsoppa i en sån där plastkorv.

Poolen har fyllts en decimeter ungefär, av grumligt regnvatten. Inte ett enda fönster har målats. Den gigantiska rosbusken vid uteplatsen får vänta ytterligare ett år på en pergola att slingra sig kring.

En sak har jag gjort i alla fall. Jag har rensat klart hålet. Jag har stuvat undan alla möbler som stod där, jag har rensat ut ett av gästrummen och gått igenom tusen flyttkartonger av gammal skit, så att jag kunde ställa in möblerna som jag vill behålla där. Sen har jag skruvat, slagit, bankat och bänt ner de provisoriska garderoberna längs ena väggen. I detta nu står min kille och drar ut spikarna ur reglarna vi tagit ner, för de får vi absolut inte slänga för mamma. 

Hålet är rensat. Det betyder att Jonas, min älskade snickare, kan ta tag i skiten så fort han får tid – lägga golv och sätta in fönster. Och sen börjar det roliga.