Min smutsiga dröm

Jag har en dröm. En mycket anspråkslös men smutsig dröm. Jag vill vara ihop med en snickare.

Fyfan va gött det vore! En som verkligen kan, på riktigt, som har verktyg och rymlig bil och blåställ. Som har skitiga naglar och alltid en tumstock i fickan. Kan på riktigt inte tänka mig något sexigare. Singelsnickare, träd fram! Jag är ganska trevlig och gillar att laga mat och riva saker.

Idag kom min nyfunna vän Rasmus hem till mig. Tanken var att vi skulle plocka porslin i lådor så att det skulle bli lätt för snickaren att riva köksskåpen. Men det är ju inget roligt att bara plocka utan att riva? Nej. Man måste ju se att man har gjort något.

Så vi började riva. Först stötte vi på patrull med lysrören som satt under skåpen men jag ringde min kompis Andreas och så pratade han mig igenom det. Så det gick bra. Sen skruvade vi loss skåpen och började riva. Den fruktansvärda vävtapeten som någon dåre limmat upp över hela köket följde med skåpen när vi plockade ner dem. Under hittade vi en fantastisk tapet från… 60-talet? Och under den fanns själva grundväggen, målad i en underbar smutsig turkosgrön nyans. Så tänker jag att köket måste ha sett ut från början. Huset är byggt 1886 och den där färgen känns väldigt sekelskifte, men vad vet jag. Någon annan som kanske vet?

Fortsatte gräva lite i väggen för att se vad jag hittade men stötte jag på murbruk och då kändes det som att det var dags att sluta.

Det är helt fantastiskt att riva saker. Och se vad man hittar. Jag funderar så mycket på hur det har sett ut här under åren. Huset är ju 130 år! Tänk alla människor som har bott här. Alla stilar under alla årtionden. Tanken svindlar. Och jag blir uppriktigt sorgsen när jag tänker på att den en gång här fanns ett platsbyggt sekelskifteskök som någon har rivit. Men jag tror att min lösning kommer bli väldigt bra. Det tror jag verkligen. På måndag ska jag undersöka golvet. Längtar.