Näe va fint det blir!

Hela veckan har jag haft en tystlåten och målmedveten kille hemma hos mig. Han har skrapat tapet, spacklat, slipat, tejpat, grundat. När ska han börja måla då? Jag är så otålig.

Jag har ju som alltid haft kontinuerlig telefonkontakt med mamma. ”Det händer inget” har jag sagt. ”Det bara dammar”.

Men mamma har betonat vikten av förarbetet och jag har lyssnat och hon har ju rätt, när något görs slarvigt blir jag vansinnig. Det är därför jag inte städar så ofta. När jag städar så vill jag att ALLT ska bli rent. Jag kan inte bara dammsuga lite och nöja mig med det, jag måste sortera alla stökiga lådor också, och tvätta alla kläder och bädda rent.

Så egentligen är jag otroligt tacksam över att målaren är så noggrann. Sen, när allt det tråkiga förarbete är klart, då tar det j inte många minuter innan man ser resultaten. Idag har kaklet kommit upp. Och taket är målat, och väggen också, och när det har målats en gång till och allt kakel är uppe, ja då är målaren klar! Kommer sakna honom. Det blir så himla fint. Nu ska bara fläkten installeras och golvet såpskuras, sen har jag mitt kök!

(så glad att jag valde 15×15 plattor. Det kommer till en grå fog, inte för mörk, inte för ljus, det kommer blir bra)

Dåligt: imorgon får jag hit ett gäng på sex glada Ellegalan-deltagare, och det ser på riktigt helt förjävligt ut hos mig. Alla saker från köket ligger i vardagsrummet, köket går inte att vara i överhuvudtaget och hela lägenheten är täckt av ett tunt lager vitt damm. Jag har lovat champagne och mingel, sminkning för dem som vill. JAG HAR ALDRIG LOVAT SITTPLATS!

Väl mött runt 17.