Är nya möbler det… nya?

Hade ett långt samtal med en av mina bästa vänner som lever sitt liv i en hyresrätt byggd 1740. Utöver sitt stadsboende har hon och hennes man köpt ett gammalt torp som de renoverar enligt byggnadskonstens alla regler.

Tillsammans har vi i alla år dammsugit Stockholms second hand-affärer och berömt varandra för våra olika fynd. Vi har suttit där bland våra gamla skåp i olika färger och stilar och diskuterat det unika hantverket i en jugendskänk och klappat varandra på axeln och undrat vem fan som köper nytt egentligen när man kan köpa gammalt!

Jag berättade för henne om min nya besatthet för Ikeas Ivar-serie, och hon tittade på bilder från mitt sovrum i stan och vardagsrummet ute på landet och konstaterade att det var mysigt. Sen erkände hon också att hon på senaste tiden insett att ja, det kan faktiskt vara fint med nya möbler också. Hon har länge varit totalt emot Ikea och det kan man ju verkligen förstå, men så föll hon till föga för nån månad sen och köpte en säng med förvaring under och blev ganska nöjd.

Vi vågade nästan inte dryfta detta sjuka, att vi har börjat gilla nya grejer. Men jag tog på mig det. Jag skickade över lite bilder på ett skåp som jag har kollat in, som jag tror skulle göra sig i vardagsrummet i stan. Ett nytt skåp. Från Ikea. Det finns såklart andra stora möbelvaruhus i utkanterna av medelstora svenska städer, men just det här skåpet säljs på nyss nämnda institution.

Tycker det är så fint? Och ja, det tyckte även min kompis C. Men hon är inte riktigt där än. Och det får man ju förstå.