Kakan och jag har varit på silversmideskurs

Alltså, jag har på riktigt haft den bästa helgen sen jag var liten. Då var ju helgerna så jävla speciella, man längtade till fredagen och sen gjorde man nåt genomtänkt och kul på lördagen, kanske gick en kurs i akvarellmålning el dyl. Ja sån var jag när jag var liten. Ibland. Varannan helg var jag ju hos pappa och då var det en helt annan agenda. Men i alla fall. Den här helgen har jag varit i stan och gått på silversmideskurs med Kakan.

Det var så fantastiskt! Det var Kakan och jag och två andra glada amatörer och en underbar lärare som heter Natalie Andersson, hon heter @feministsmeden på insta, och hon var så avslappnad och tålmodig och inspirerande så jag har fan aldrig varit med om maken. Direkt när vi kom fick vi börja SKAPA och det var tur det för varken Kakan eller jag hade orkat med tre timmars teori innan.

Jag tänkte presenter. Så jag gjorde berlocker och örhängen och en ring till mamma och det kändes på riktigt som att jag hade hittat hem. Det var lagom svårt, lagom pilligt, och jag fick lära mig såga, slipa, löda, stansa, valsa och stämpla. Så roligt!!! Och ja, det blev inte så fult heller.

Kakan var ännu mer avancerad och gjöt sina egna ringar.

Det var inte det lättaste, skulle det visa sig. Jag skrattade så jag nästan kissade på mig när Kakan skulle gjuta den tveeggade lesbiska yxan (och hon basunerade ut det rätt så högtidligt i lokalen: ”Nu ska jag göra den tveeggade lesbiska yxan!”) men resultatet blev något som skulle kunna liknas vid ett kycklingben.

Här får Natalie vara modell för mina örhängen. Kakan och jag har nu tjatat och tjatat på Natalie att hon ska ha en uppföljningskurs snarast. Jag vill göra ett halsband. Och ett armband. Och ännu fler ringar. Och örhängen. Jag har blivit biten! Fyfan va roligt att gå kurs!!!