Sängen full

Med jämna mellanrum glömmer jag bort hur viktigt det är för mig att ha folk omkring mig. De senaste veckorna har jag varit ganska isolerad, det är väl en del av att komma in i vardagen igen, att man låser in sig hemma och ser på teve och äter tråkig mat och går och lägger sig tidigt så man ska vara pigg på jobbet. Eller det är i alla fall så för mig. Helgen som gick var jag bara hemma, och hade så sjukt tråkigt att jag höll på att krevera men jag orkade inte göra något åt det.

Den här veckan har ju mamma varit här och bara det var ett sånt lyft. Härom kvällen lagade vi moussaka och sen kom Jonas, Maja och Hanna över, och kvällen avslutades i min säng och jag låg och lyssnade på när mina smarta vänner diskuterade med varandra och jag kände mig så trygg och lycklig.

Förra hösten var det en tvåa till salu i mitt hus och jag låg på Jonas och Carl så hårt att de skulle köpa den så att vi skulle bo i samma hus och ta hand om varandras hundar och kunna pipa in till varandra när vi ville, men de köpte en trea på söder istället och jag undrar om jag sålde in lägenheten på fel sätt? Jag kanske skulle ha tonat ner mitt eget intresse av planen?

Tänk vilken dröm det skulle vara, att ha alla sina bästa vänner i samma hus. Det är ju det där vardagliga man vill åt. Umgänge utan förberedelser och tillagning av moussaka.