Julmarknad i Mariebergsskogen

Herregud vad jag har utnyttjat ledigheten i Värmland den här gången. Jag har varit på dop, bakat pepparkakor, badat jacuzzi hos Jonna, hustlat på Hammarö, och idag gick mamma, jag och min kompis Fredrike på julmarknaden i Mariebergsskogen. Som vanligt med julmarknader så är det ju stämningen man är ute efter och ja, jag skulle säga att det var exakt sån stämning som det ska vara på julmarknader i Karlstad – nämligen lika delar rädsla för att springa på gamla ex och glädje över att springa på gamla dagisfröknar.

I kolbulleståndet stod Maria (det är alltså hon i tomteluvan) och henne minns jag mycket väl från tiden på förskolan Vitsippan. Hon var så himla bra en gång när jag var sur på henne. Jag var så där sexårs-sur, hämndlysten efter att ha fått en generande tillsägning av henne, och jag frös ut henne och viskade högt om henne till mina kompisar, och till slut tog Maria mig avsides och förklarade att hon faktiskt blev ledsen när jag var så taskig och att hon ville att vi skulle va kompisar igen. Glömmer det aldrig. Inför en sån ärlig önskan hjälper inga sexårsfasoner i världen och vi blev vänner igen.

Sen hittade jag en häst längre in i skogen. Var så sugen på att åka med på vagnen runt skogen men Fredrike, som har egna hästar hemma på gården och därför inte blir barnsligt glad när hon ser en ardenner, övertalade mig att låta bli. Istället tog Fredrike tusen bilder på mig och Saga, som hästen hette. Jag är ett sånt fån alltså.

Mamma köpte en julpåse fylld av korv och älgpaté och såna grejer, men det var också allt vi fick med oss från julmarknaden. Sen gick vi hem och drack kaffe och åt pepparkakorna som jag hade bakat. Det gör sig bra i skrift det här, jag märker det, men jag har sån molande ångest som inte ger med sig. Ska försöka åka ifrån den vid 17.33.