Hur kul kan en dansannons bli?

Det ska sägas först av allt, jag har inget emot klassiska dansstället Kristallen i Nybro. Detta får bara exemplifiera en typ av annons jag ser överallt hela tiden när det gäller just dansevenemang.

Jag tror tanken är följande: vi sätter in en annons på fredagen (dansen är en lördag), så som vi alltid har gjort. Då kommer publiken att vallfärda (så som den alltid har gjort, eller gjorde för 30 år sen…). Och den här annonsen är så typisk för dansevenemang. Något som är lite ovanligt (om än positivt) är att bandnamnet är i fet stil. Många annonser har ännu mer (onödig) text och sätter det aktuella bandnamnet – det vill säga artisten som ska dra publiken – både längst ner och med sån liten stil att punktskrift hade varit bättre.

Dag och tid är förstås bra, en bild säger ju förstås alltid mer än tusen ord, men hade man klämt in en bild här på stackars Glenn Endys hade man ju inte fått plats med all annan viktig information. Till exempel de två telefonnummer man kan ringa om man vill ha info, om vad är oklart. Allt matnyttigt står ju i annonsen. Hyfsat stort är också arrangörens namn och hyfsat fett är också nästa veckas dans som man alltså gör reklam för redan nu. Ett otyg de flesta arrangörer gör (även jag har fallit i den fällan, att ägna annonsutrymme åt något som är sedan). Totalt sett är ju layout och ”införsäljningen” i annonsen inte särskilt lockande!

Men det roligaste kommer nu: medlemskontroll! Du är inte välkommen om du inte är medlem, för här är det kontroll att du är behörig att roa dig. Då undrar jag stillsamt om det inte är enklare och billigare att skicka ut ett brev vid föreningens terminsstart och informera om alla danser, mycket mycket billigare än att köpa annonsplats i flera tidningar, när det dessutom bara är medlemmar som får gå.

Summa summarum är att annonsen således mest finns till för att avskräcka icke behöriga att komma till Kristallen och roa sig…