Musiken viktigast i Tack för dansen i TV4

Att skapa ett tv-program är inte lätt. Framförallt ska det förstås gillas av beställaren/köparen (i det här fallet TV4). Därefter ska det gillas av tittarna och i bästa fall går allt detta hand i hand.

Att göra ett dansbandsprogram i kommersiell tv är ovanligt och väldigt positivt. För såväl hela genren som tv-tittaren. Precis som när Dansbandskampen sändes i SVT (2008-2010) gjordes programmet i första hand inte för de redan frälsta (läs ”dansarna”) utan för ”alla”. Dansarna kom med på köpet. Men vilket ramaskri det var bland dansarna! De såg programmet som vetenskap (det ”bästa” bandet vann ju inte och det var för få ”riktiga” dansband, var nu den gränsen går), det var helt enkelt fel på allt och inget. Trots detta sågs varje avsnitt av i snitt 1,3 miljoner tittare (smaka på den siffran!) och hela genren levde upp, nåt som blev en fin bonus som inte får glömmas bort i sammanhanget. Ibland måste man se bortom detaljer för att kunna se helheten, dvs att sätta ljus på en musikgenre (som ofta famlar i mediamörker) är något hela branschen bör vara tacksam över. Och dessutom på bästa sändningstid!

I Tack för dansen har vi velat skapa ett program där dansbanden för första gången får vara artister. Inte bara en funktion som man hela tiden måste dansa till, just för att visa att musiken också går att lyssna på. De största banden (dvs de som ”Svenssons” känner till) måste förstås vara med i ett sådant program. Något annat är varken kommersiellt intressant eller lockande för den breda allmänheten. Förhoppningsvis blir det ytterligare en säsong där flera av de största banden får vara med. Att ha spelat i 40-50 år är en stor kulturgärning som självklart ska uppmärksammas just för deras långa artisteri (precis som nyligen sända tv-dokumentärer om Björn Skifs och Jerry Williams).
Något uppdrag att locka nya dansare till dansbanorna, eller visa att det finns en återväxt bland t ex unga band, har tyvärr varken SVT, SR eller TV4. Det är ett helt annat program som det står vem som helst fritt att sälja in till någon hågad kanal.

Eftersom musiken är hörnpelaren i det här programmet har vi velat att varje band ska göra sin största hitlåt på ett nytt sätt. Därför var det roligt att låta det musikaliska geniet Mattias Bylund (som bl a jobbar med Max Martin) arrangera om Lasse Stefanz superhit De sista ljuva åren. Och vilket arrangemang det blev! Tjusiga stråkar och fiol från Göteborgs-Operan ihop med Bylunds flygel. Kandelabrar, snyggt ljus och en sångare i smoking. Plötsligt blev det något annat än originalet, som förhoppningsvis visar att dansbandstoner och text kan vara både vackert och vemodigt beroende på kostymen.

De sista ljuva åren, med stråkar och flygel.

Att sedan låta banden berätta sin historia, precis som creddiga artister gör hela tiden, är unikt och väldigt roligt! Som kuriosa kan nämnas att när vi letade arkivmaterial i SVT:s arkiv fanns i princip inga rörliga bilder från 70-talets största band Flamingokvintetten. Så visst har det gått framåt!

Och här är programmet från i lördags om du vill se det igen:
Tack för dansen