Viktigt att sitta rätt på dans, med eller utan biljett

Att bjuda upp är ju sin egen konst, men att veta hur man gör inne i lokalen är också en ritual som kan skifta på de olika dansställena. Allt fler dansarrangemang har sina egna dolda regler, som gör att en stackars utböling direkt gör fel. Stammisarna på stort ställe i Skåne har till exempel i alla år haft kniven mot strupen mot arrangören som satt ut vattenflaskor på stammisarnas bord. På så sätt visste dansgästerna att bordet var reserverat för just dom. Men nu yttre stället arrangör och den nya ägaren vägrar reservera bord och sätta ut (läs bjuda) på vattenflaskor. Det har således blivit ett himla liv på publiken som plötsligt inte kan sitta vid det bord där de suttit varenda danskväll i femton år.

Ett annat dansställe (varför finns det så många ställen med regler i just Skåne?) har länge haft denna mycket spännande ordning. Alla bord runt golvet är reserverade av gästerna sen länge. När jag begick min debut där blev jag bryskt avvisad eftersom det ”inte var mitt bord”. Såvitt jag vet var det danslokalens bord, vilket jag gjorde misstaget att påpeka. Vårt sällskap fick sedan ett bord mellan dam- och herrtoan (så långt från parkettplats man kan komma) och så krasst sen vänta på att någon dansgäst skulle falla för åldersstrecket och på så sätt kvala in till parkettplats.

På samma dansställe fick man också vara i tid för att få den åtråvärda fikabiljetten. Efter betald entré fick man en röd biljett som man med blixtens hastighet fick rusa till fiket med. Där byttes den in mot antingen en gul eller grön (gul för ost och grön för skinka) biljett. På så sätt kunde tanterna i fiket förbereda antalet mackor i pausen. Jag var lite hungrig och ville ha en macka till när jag ätit för min gula biljett. Men nej, det gick inte sa tanten ilsket. ”Du har redan fått din macka, vi gör inga extra”. Men det gjorde inget, vi hade ju i alla fall parkettplats…