Ny frisyr, samma hund

19 oktober 2015
Kategori:

 

Lilla Ines, hon har varit helt fantastisk den senaste veckan. Legat på mig, bredvid mig, ovanför mig på huvudkudden, hon har hållit sig så nära som det bara går.

Så brukar hon inte vara. Hon nöjer sig gott med en plats vid fötterna om natten. Men det är som att hon har känt på sig att hon behövs. Jaja så säger väl alla hundägare. ”Min hund är unik! Hon kan läsa mina tankar! Hon är det intelligentaste som någonsin gått på fyra ben!”

Men hon är ju det. Hon har varit så gullig så att min salivproduktion har ökat. Är det normalt förresten? Att det vattnas i munnen på mig när jag kollar på henne?

Jag behöver verkligen komma ut. Ska be om en rullstol när jag har opererats. Så får mamma dra omkring mig på stan, i kvarter där det inte är så mycket folk.

Just det, mamma är här. Allt är således lugnt.

 

Hjälp mig med mitt skitfula kök!
Att mötas över en mustig gryta