Ur-Hanna har kommit

Jag hade precis slumrat till idag (efter-jobbet-slumret är det allra bästa) när det ringde på dörren. Det var ett bud, med det största paket jag sett.

Hade nästan glömt bort den där tavlan som ser ut som en blandning av mig och Hanna Fahl. Jag visade den för Fahl när vi sågs på Bokmässan och hon blev alldeles tagen och kunde inte sluta titta på den. Och den är verkligen speciell, det är en finklädd, självsäker tants som rent genetiskt skulle kunna vara mitt och Hanna Fahls kärleksbarn.

När jag hade slitit upp det jättelika paketet så var den där. Det är en enorm tavla. Den är fin, jättefin! Men den är ju ganska gammaldags och som sagt – JÄTTESTOR. Kanske är den lätt att placera om man bor i nån gammal prästgård, men jag ska erkänna att jag känner mig osäker på den i min lägenhet. Hängde den ovanför sängen så länge. Vad tycker ni?