Horisontalläge!

Jag har brutit foten. Eller fotknölen rättare sagt. Jag gled av stolen i fotoautomaten på Jonas och Carls bröllop i lördags, det var totalt odramatiskt och väldigt ovärdigt.

Jag trodde först att det bara var en stukning så jag åkte hem och lade mig och sov. Söndagen tillbringades med foten i högläge och Daniella kom förbi och lämnade lindor så att jag ändå kunde stödja på den.

Men igår röntgade jag den och den visade sig vara bruten. Ska opereras. Nu ligger jag rakt upp och ner i sängen (vilket i och för sig inte är ovanligt) och låter mina fina vänner gå ut med Ines och ge mig mat.

Min älskade Joanna är på apoteket åt mig i detta nu. Hon kom hit med tonfisksmörgås, frukt och choklad. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Tacksam! Och samtidigt jävligt sur. På mig själv då, och på vilken otur jag har med mina fötter. Ska jag någonsin få en normal gångstil igen?

Jonas skickade blombud också. Började gråta.

Nu måste jag återvända till Hem till gården. Tror Declan kommer göra något riktigt dumt snart. Puss!