Påskafton i dammen

Förra lördagen kom solen fram och snön började smälta undan ute på Nydalen. Vi klädde på oss jättemycket kläder, fyllde en termos med kaffe och en motorsåg med bensin och gav oss ner i dammen.

Jag har berättat om dammen va? Pappas jätteprojekt, som faktiskt var en underbar idé från början men som så många av pappas andra idéer bokstavligen sprack. Dammen grävdes och fylldes med vatten men en vinter sprack trumman och allt vatten rann ut och nu är det bara ett stort hål där, med sly och små granar och små aspar och en liten bäck som kämpar sig fram där under all bråte. 

Det första som vi tog tag i var den jättelika aspen som hade blåst ner någon gång förra året och lagt sig rakt över bäcken. Den sågade vi upp med motorsågen och sen drog vi tusen skämt om hur många gånger veden värmer medan vi kånkade upp stockarna för slänten. 

Sen fick Rasmus och Jonas feeling. De skulle hjälpa bäcken. Alltså man såg inte bäcken för all skit, men vi hörde den, ljudet av en bäck på våren är underbart men det är antagligen synen också, så de kavlade upp ärmarna och satte igång att jobba. Medan de slet med bäcken passade jag på att elda av lite fjolårsgräs och jävlar va jag mådde. Det var så blött i marken så det var noll fara, innan ni börjar läxa upp mig, det var till och med så blött att jag fick åka in till Grums och fylla några dunkar med bensin. När jag kom tillbaka hade killarna lyckats gräva fram bäcken och de var överlyckliga!

Jag fikade också. Man får inte glömma fikat.

Vi höll på nere i dammen hela dagen och när kvällen kom var vi helt slut, och Rasmus och Jonas var sjöblöta och leriga och så nöjda.

Jag fick massa bra idéer när jag eldade, och gjorde upp planer på en terassodling nerför slänten och la bud på en gammal trädgårdssoffa som skulle göra sig precis bredvid bäcken. Det var en väldigt bra dag. Och det blev väldigt fint.