Åter i stan

Åter i stan. Det var tungt ute på landet den här gången. En god vän till mig därute är borta, alldeles för ung. Det är tungt i stan också. Det är tungt helt enkelt. Punkt slut.

Mamma skickade med mig ett gäng knippen med rosmarin som jag hängde på tork när jag kom hem. Men jag tycker att rosmarin luktar så starkt och onaturligt på nåt sätt. Man ska verkligen vara på rätt humör för rosmarin och det är jag inte nu.

Ines har varit glad i alla fall. Hon är så kär i sin mormor och morfar den där hunden, hon glömmer helt bort mig när vi är där. I natt har hon sovit under mammas täcke. Jag blir förbannad. Känner mig sviken. Sån är jag, det hugger i mig, men det fattar ju inte Ines.

(DUM HUND)

Vi har ätit god mat. När hemska saker händer så ställer jag mig vid spisen. Inte för att jag är hungrig utan för att jag måste ha något att göra. Jag kokar långkok och bakar bröd. I måndags blev det pepparrotskött och igår kväll, runt åttasnåret, bestämde jag mig för att jag absolut inte kunde gå och lägga mig utan en ceviche i magen så då ställde jag mig och rörde ihop det. Den blev ganska god. Hade i mango, korander, röd lök, grönt äpple, vitlök, chili, lime, olja, avokado och räkor. Lite socker också. Har man tid, vilket jag inte hade, så ska man ju marinera vit färsk fisk i den där goda såsen, och har man råd kan man ha i pilgrimsmusslor också, men den fyllde sin funktion min ceviche, det gjorde den.

Just det. Poolen verkar läcka också. Vi hörs.